Tankar vid en webbkamera-inläggen har ju varit OTROLIGT populära (hehehe) men nu när jag inte har en att ta finfula bilder med längre, får det bli lite andra saker. Idag får det bli tankar vid ratten, eftersom jag kör rätt mycket bil nu för tiden och då hinner tänka SÅ mycket. Jag lyssnar på poddar och tänker ungefär 80 minuter per dag. Helt otroligt bra, för när jag kommer hem har jag helt släppt jobbet och när jag kommer till jobbet har jag helt släppt hemmet. Ibland sjunger jag väldigt högt också men alltid kommer jag fram till saker. Jag är rätt rädd i trafiken, särskilt när jag kör. Ibland får jag för mig att jag inte ens kan köra eller att alla jag möter är fulla och/eller ej har körkort och att det bara ska smälla. Efter en veckas pendlande känns det redan bättre! Därför har jag nu kunnat börja tänka på viktiga saker, inte bara trafikfaror. På hemvägen idag tänkte jag på två saker som har med trafik (och kanske ålder?) att göra. 1. Jag tror typ att ALLA jag möter i trafiken eller ser hoppa in i diverse bilar övningskör. Kollar därför efter den klassiska skylten på baksidan av bilen eller en myndig person som ska sitta med i bilen men många bilar är FULLA AV BARN SOM SER UT ATT VARA I ÖVNINGSKÖRNINGSÅLDERN?!?!? Barnen har blivit vuxna. 2. Jag har inte längre ett behov av att vara "cool" i trafiken. Förr i ti'n kände jag ett tvång hela tiden, som gjorde att jag körde om ALLA bilar, även i svåra situationer. Jag kunde liksom inte ligga bakom en bil, för vad skulle bilen bakom mig tycka?! Så töntig jag skulle verka som bara nöjde mig med att köra bakom en bil, helt lagligt! Nu kör jag bara om om det verkligen behövs, annars är jag nöjd. Jag har ju inte direkt bråttom någon gång någonsin? Tänker på en så sanslöst rolig historia en frisörkund berättade för mig angående det här med att köra om: Kunden i fråga körde en lastbil modell gigantisk och på en smaaaal, smaaaal väg, med massa snö och is och i en kurva, körde en person i en bil förbi. Min kund var inte helt nöjd med omkörningen eftersom han var tvungen att nästan svänga ut i diket för att rymmas och tutade argt, varpå föraren i bilen gjorde en något ful gest. När min kund kommit ytterligare en bit längs vägen såg han bilen som kört om honom ligga i diket. Han försäkrade sig om att föraren var oskadd och sa sedan: "Varför hade du så bråttom tidigare om det bara var hit du skulle?" Sen körde han vidare.
