Varning! Detta kan komma att bli ett högst förvirrad inlägg eftersom jag känner 9839793 saker just nu och samtidigt är extremt trött. OBS! Varning igen för extremt dålig kamera på datan men orkar ej röra mig mycket just nu. Jag vill bara titta in och uppdatera er om läget. Senaste dagarna har stått rätt stilla och jag har känt likadant med bloggen som med övrig kontakt med omvärlden, att jag gärna skippat den. Det blir lätt så att när man pratar i telefon med vänner i såna här lägen, slutar det ofta med att man sitter och förklarar allt som hänt och får en massa frågor om hur allt ska bli och man vet liksom ingenting? Därför har jag valt att ligga lågt när jag ändå bara varit helt snurrig i skallen. Idag har jag blivit skrapad. Det är ett ord som låter rent utsagt vidrigt och genast borde bytas ut mot något lite trevligare. Jag tänker att jag ska berätta mer om hur jag lyckades få hjälp (det krävdes några tårar) och lite (ej superingående) hur en skrapning egentligen går till. Även här kommer man inte till några direkt mysiga trådar på internet när man googlar "skrapning" och jag tänkte försöka bidra med en historia som faktiskt inte innehåller lidande, extrem smärta och skräckupplevelser. Allt det här får bli imorgon eller på fredag, för jag har faktiskt tänkt spendera kvällen extremt horisontellt i soffan. Jag vill bara säga till er alla som bryr er (SÅ många ni är, helt rörd!) att vi mår bra! Nu talar jag BARA utifrån mig själv men ett så här tidigt missfall har inte sänkt mig, snarare har den senaste veckan (som känts som tre år) varit tung eftersom jag saknat min kropp så mycket. Vår upplevelse har egentligen bara varit ledsam för oss men eftersom jag/vi valt att prata om den kanske det upplevs som att vi är jätteledsna. Tolka mig inte som värsta känslokalla personen nu men jag har insett i allt det här att jag är SÅ JÄVLA LYCKLIG. Häromdagen somnade Åke bredvid mig i soffan, med en liten näve i min nacke och sin varma andedräkt mot mitt ansikte. Ganska snart kom Leif och Ralf och la sig i soffan också och jag fylldes av ett lyckorus större än min kropp kunde klara av nästan. Att jag har en familj och får vara en del av det gänget, det är ren och skär lycka för mig. Nu när jag kommit ut på andra sidan, som jag lite rått kallar det, så känner jag mig så peppad på livet igen! Man får en sån härlig respekt inför livet av såna här saker, ser vad som är viktigt och vad man vill fokusera på. Självklart hade det varit kul med en Åke junior men jag har ingen brådska eller lust med det just nu faktiskt. Nu ska vi njuta av varandra och livet en stund. Tack för alla mail, sms, meddelanden, kommentarer, hjärtan och allt! Tack alla ni som kommenterat på mitt inlägg om missfall, jag har gråtit, ryst och dragit på smilbanden flera gånger. Tack för alla hurra-rop angående våran podcast! Vi är helt chockade och glada! Nä, hörrni, SÅN pepp jag känner nu inför att carpa alla diems nu! ÄR NI MED?! Lättad person med rätt starka preparat i blodet tidgare idag. P.S. Ni ser ju, rätt snurrigt inlägg men jag kommer att räta ut mig tids nog.
