Ahhhhhh....!!!!!! Att åka på en liten tripp med två pyttemänniskor är på INTET sätt utvilande. Vi åkte till Lycksele, som ligger ungefär två timmars bilfärd hemifrån. Tack och gode lov har vi barn som (än så länge) trivs bra med att åka bil och de sov gott under större delen av färden. Resten av tiden var minst sagt intensiv. En ska äta, en ska byta blöja, en gnäller, en skriker, en måste ha mellis, en ramlar när han springer utför en brant asfaltbacke, en vill bli buren men får inte det eftersom det är knallsol och föräldrarna glömt solhatt. Och så fortsätter det, tills de bara smäller av. Vi var på djurpark med en massa exotiska djur, bland annat små getter som HOPPADE upp på stängslet?! Vi släppte in Åke i hägnet bland alla gulliga getter och förväntade oss att han skulle bli sjukt exalterad. Han SPRANG in! Till en...sten. "STEN!", ropade han glatt. Samma sak när vi kollade på björnarna. Vi bara: "kollakollakollakollakolla! Björnbjörnbjörnbjörnbjörn!" Åke bara: "STEN!" TILLS han hittade ett djur han blev så sjukt peppad över: En tupp så klart. Såååå exotiskt. Han jagade den genom skog och mark och skrek: "kuttikuttikuuuuuuuu!" och tuppen svarade. Leif hann med nöd och näppe rädda tuppens vackra plym(?) från Åkes starka nypa som ville känna lite väl hårt. Att ha två barn i barnvagn i en djurpark som består av typ berg var också lite av en utmaning. Här lutade det 4 real typ 45 grader. Vi bodde på hotell och hade två rum bredvid varandra, så att vi kunde dela upp oss för ultimat nattsömn. Båda barnen vaknade fem... TACKARRRR. Desto mer tid över till att inreda hotellrummet! Det kändes snabbt som hemma. En annan upptäckt är att både Leif och jag blivit såna som när vi ser personer som inte har barn eller "bara" ett vill säga saker som vi själva hatar att höra, typ: "Njut nu, snart blir det mer fart!" eller: "Vänta bara..." Alltså det var par på hotellfrukosten i morse som satt med ett litet gullbarn i en matstol och de såg fräscha och duschade ut och barnet satt och hade sina föräldrars fulla uppmärksamhet, samtidigt som de ändå hann äta av allt i buffén. Vi kom ner på dåligt humör pga Leif hade tappat bort Grys napp och skyllt på mig och Åke fick ett breakdown eftersom han INTE ville gå in i frukostrummet, eftersom det ju fanns en TRAPPA vid receptionen som han ju så klart ville gå i 86049583 gånger. Sen ville han inte äta nästan något till frukost, Gry var missnöjd och vi åt det Åke inte ville ha. Sen gick vi upp på rummet och hämtade upp kaffe. Sen kom vi hem efter en snabb sväng ute i spöregnet i Lycksele. Hem till vårt älskade hem där allt ändå är tryggt och känt och barnen har någon sorts rutin ändå. Båda somnade före klockan åtta och vi hann till och med renbädda sängen OCH bada båda barnen! När Gry var ren upptäckte jag att hon ju börjar få en frippa! Det kommer SÅ många små små små strån nu, som blandas ut med de andra som är antingen superlånga eller spretiga. Hon har också den klassiska kala fläcken bak på huvudet och en hockeyfrilla med rätt mörkt hår. Blir intressant att se hur detta utvecklas. Hon är för övrigt rätt snorig nu. Det har pågått några veckor men mest på morgonen, nu har det eskalerat lite och jag ber till alla snorgudar att det ska lugna sig snarare än tvärtom. Åke har dessutom börjat gå och trycka i sina öron nu, han trycker liksom upp örsnibbarna i öronen väldigt ofta och vi har inte riktigt fått grepp om varför. Mest troligt är det för att öronen kom fram nu när håret blev kortare men vi bestämde oss för att boka tid på vårdcentralen för att kolla, så imorgon ska Leif ta dit honom för en checkup. Själv ska jag jobba imorgon och ska lämna hemmet klockan sex, så jag ska genast stupa isäng nu. Hoppas ni har det underbart, har ni sommarlov eller jobb eller föräldraledigt?
