Veckans chock: När jag skulle ta en macka på jobbet och jag preciiiis när jag tog en stoooor tugga kände en underlig doft. Såg då massa gröna prickar på brödet och sprang till diskhon och fräste ur mig allt jag hade i munnen. Hade gärna spottat ut både tunga och gom också. Smaken höll sig kvar läääääänge. Veckans köp: Förutom sammetsbyxor, nässpray och blöjor, har det största köpet tyvärr inte varit direkt roligt. Vi köpte nämligen en knapp till vår bil för att kunna koppla ur passagerarsidans airbag. Med två stora bilstolar har vi insett att alla fyra inte ryms i bilen om inte ett barn sitter framme. Just vår bilmodell hade inte en sån knapp, SÅ KLART. Den är liten men ack så dyr. Veckans överdrift: Kvällarna den här veckan. Vi har ju varit så otroligt lyckligt lottade att båda våra barn alltid somnar typ 19 men hela denna vecka har Gry varit vaken till tidigast 22. MAN FÅR INGENTING gjort. Särskilt när hon skrikit och varit missnöjd, för då måste en av oss vara redo att gå till Åke som vaknat. Stackars Ralf har fått gå på vääääldigt sena promenader. Veckans roligaste: Vill skriva något superkul men alltså, denna veckan har inte varit rolig. Typ mörkaste veckan, massa förkylning och en rätt tung känsla överlag? MEN om jag ska säga något roligt måste det ju vara att Gry lärt sig att dra saker över huvudet och sen dra bort dem och säga "titt". GENIBARN! Veckans svåraste: Känslan över att jag i januari börjar jobba heltid. Sån ångest över detta, särskilt eftersom jag har så långt att köra och är borta hemifrån så extremt långa dagar. Har dåligt samvete för att Leif får vara ensam så mycket och för att jag missar hela dagarna i barnens liv. Vet inte hur det skulle se ut i en drömvärld, kanske att mitt jobb fanns i Burträsk antar jag? Veckans bäst bild: Det måste vara denna, på två stycken som älskar att sova. Åke må ha gjort Ralf så innerligt illa genom åren men det finns ingenstans han sover så gott som i hans säng, tillsammans med honom. Veckans allmänna känsla: Att vi aldrig kommer börja med huset. Just nu, när allt känns mörkt och fattigt, känns det som att vi ALDRIG kommer få bo där. Som att allt bara varit en underbar dröm. Måtte det inte vara sant! Veckans mest otippade: Min fula frisyr måste det ändå vara. Var så innerligt säker på att det skulle bli sjukt bra. Nu har jag klippt och tvättat det några gånger och det känns faktiskt mycket bättre! Somnade med blött hår och vaknade med värsta lockiga (men väldigt korta) frisyren. Till och med Leif (som inte hinner se på mig direkt mycket nu för tiden), utbrast: Men du ser ju ut som Amelie! Alltså minus lugg och såååå kort frippa alltså. Men det tog jag som en komplimang! Looovar att visa bild när jag någon gång lyckas tvinga Leif att fota mig. :) Veckans gåva: Att få hjälp med barnen. Att svärmor hängde med oss hela fredag kväll och natt, så att Leif fick sova ostört och jag slapp ratta två förkylda småttingar + hund själv. SÅ tacksam! Förresten! Tack för era nyårstips! Jag har inga stora krav på nyårsafton, hade gääärna sett film efter att barnen somnat typ men det smälls såna kopiösa mängder smällare och raketer där vi bor, förra året låg vi vakna länge efter midnatt med livrädd hund. Han blir mer och mer rädd för varje år, stackarn. Ej ultimat med sovande barn, det är därför jag var sugen på att fly ut i ödemarken men det verkar knepigt att hitta någon fin stuga där.
