Trodde aldrig att jag skulle skriva detta, eftersom den här perioden känts SÅ ENORMT LÅNG men idag påbörjar jag min allra sista vecka som föräldraledig, NÅGONSIN. Visst, jag kanske kommer ta ut några dagar i framtiden men detta är liksom sista "lediga" veckan för resten av alltid. Det känns så konstigt? Jag har alltså gjort det? Klarat det? Eller okej, jag har inte klarat denna sista vecka med två barn men det är så oerhört nääära nu! Hur känns det då? JAG VET INTE! Skönt, hemskt, sorgligt och overkligt samtidigt. Jag ska alltså börja lämna hemmet varje dag nu? Ska njuta oerhört mycket av att vara oduschad, osminkad och ständigt iklädd onepiece de här dagarna nu! Leif jobbar sin sista vecka nu och jag är alltså helt ledig från mitt jobb denna vecka. Sen ska Leif vara hemma ETT ÅR! Så tacksam för det, samtidigt som det i min och Leifs värld inte funnits några andra alternativ. För oss är det helt självklart att vi ska dela föräldraledigheten och maxa den så mycket det går. Självklart förstår jag att det inte fungerar för alla men det är inte ultimat för oss heller, på papperet. Leif tjänar MYCKET mer än mig och vår ekonomi kommer så klart bli lidande. Det är inte lätt men det kommer ju vara en del kämp framför oss alla innan vi blir mer jämställda, inte bara på föräldrafronten utan överallt i livet, i världen. SÅ ofta får jag höra hur DUKTIG Leif är, som är ute med barn och hund på morgonen (när jag får sova eftersom Gry ofta är stökig på nätterna) och när folk får höra att han ska vara hemma ett år håller de flesta på att svimma. Det han gör för barnen och familjen är en uppoffring, det jag gör är bara naturligt och sånt som förväntas av mig, FAST DET ÄR SAMMA JÄVLA GREJER. Blir tokig på detta. JA, Leif ÄR duktig. Han är en otroligt bra pappa och man och jag älskar honom innerligt men jag är lika duktig. Det är bara svårt att känna det ibland, när den mesta berömmen strösslas över honom. Oj, vilket sidospår men that's me. Förkylningarna har sakta men säkert börjat ge vika här hemma, Åke är mycket bättre men Gry kämpar fortfarande. Hon har kommit in i någon ond cirkel nu där hon somnar klockrent i vanlig tid på kvällarna och sen vaknar efter en halvtimme och somnar om mellan 22-23. Igår vaknade hon FYRA. Jag hade dock önskat sovmorgon och låg i sängen till 10.30!!!!!! Som straff vaknade jag med en huvudvärk som inte lämnade mig på hela dagen, samt ont i typ hela kroppen. Stackarn blev väl chockad. Vi hann inte göra så mycket mer efter att barnen sovit och Leif fått sova ikapp en stund också men en sjuhelsikes god halloumilasagne hann jag "slänga ihop". HAHAHA, jag ljög. Lagade den i ett kaosigt kök med gråtande barn och tiggande hund. Men den var god. Hojta till om ni vill ha receptet! Vi avslutar med lite bilder! Bad Leif fota mig eftersom jag hade en väldigt bra hårdag igår (dag tre efter tvätt är alltid bäzt). Däremot har vi ju ett hus som är så belamrat med prylar, så det blev lite halvdana bilder. Här svänger jag på håret efter uppmaning från Leif. "Kolla bort och så vänder du dig hit på tre", sa han. Har för övrigt på mig ett par väldigt härliga jeans från Lindex som jag köpte i somras. Klippte av dem längst ned eftersom mina ben är pyttekorta. Har aldrig förstått mig på folk som har jeans på sig hemma och typ kollar på tv men det var innan jag insåg att jeans faktiskt kan vara bekväma. Åke är nyvaken och iklädd superfin tröja som min kompis Terran sytt(!!) åt honom. "Åke, kooooom!", ropar jag precis när bilden tas. Gry tänker nog på något lurigt. "Kooooooom dåååååå!", försökte jag med min allra vänaste röst till Åke som står utanför bild. Men han verkar verkligen inte gilla att bli fotad särskilt mycket. Han har sån integritet den lilla pajken och det är lite därför jag känner att jag inte vill skriva så mycket privat om honom just nu. Vild bebi + duktig trött fader. Älskar att vara lediga tillsammans, något jag verkligen och äntligen börjat uppskatta sen jag börjat jobba mer. Jaha, vad säger vi, ska vi köra sista måndagen innan jul och sista måndagen som föräldraledig nu? Hoppas det blir en grym sådan!
