Jag skrev ju tidigare om det här med att ha en garderob full med kläder och ändå inte ha några kläder som känns bra, särskilt efter en eller ett par graviditeter. Efter att ha gått omkring i mammakläder med hög mudd och mjuk passform står man plötsligt där med en kropp man inte känner och kläder som skaver och klämmer. Och stilmässigt är man helt förlorad också, det har hunnit komma och gå flera stilar sedan man inte var gravid sist och de plagg som nu ligger på hyllorna framför en är inte bara osköna, de är inte längre snygga. Jag vet att efter Åke tog det mig säkert ett år innan min kropp hade slutat förändras drastiskt från dag till dag och jag också kunde landa och hitta lite av mig själv igen. Därför har jag ingen brådska att shoppa massa nytt, utan gräver och gräver i garderobens djup varje dag. Igår skulle vi iväg till min styvsyster med familj. Inget fancy men jag ville ändå klä mig lite annorlunda än de utslitna mjukisbyxor jag vanligtvis använder. Jag hann testa ett gäng utstyrslar innan jag kände mig bekväm. Först ut: en kort trikåklänning med en kort, färgglad tröja över. Kände mig mycket bekväm i detta förutom att jag tyvärr inte alls känner mig helt lugn med att ha tight över rumpan. Den har alltid varit den kroppsdel som känns mest naken att visa efter jag varit gravid och jag vill gärna ha något långt som täcker den. Det handlar inte om rumpans utseende utan bara om en obehaglig känsla som inte är skön. Bytte därför till en vidare kjol och vit t-shorts. Kändes som en fullpott! Tills jag började få väldigt ont i magen av den breda mudden som klämde alldeles för hårt över magen (mensdag ett, hejhej) och kände att det var rent plågeri. Mellan ombytena hittade jag en hatt som jag (så klart) köpte efter jag fått Åke och under en kort period tänkte att jag kanske blivit en hattperson. Svaret var nej och det är likadant nu. Den är dels för liten för mitt stora huvud och dels känner jag mig utklädd. Synd, för hatt är ju så snyggt! Det slutade med att jag längst in i gömmorna hittade en mjuk, lång kjol som satt som ett smäck! Dagen räddad och herregud så bra den blev! Att bo på landet lockar mig å det grövsta nu, särskilt när jag såg Åke där. Han var naken hela dagen, badade, klättrade och sprang. Vi behövde inte jaga på samma sätt utan kunde låta honom ha extra långt (osynligt) koppel. Kolla bara idyllen! Nu: leta hus på landet Ha en underbar måndag!
