Igår la jag ut denna bild och text på Instagram: 👣 Det gäller att skynda sig om man vill hinna få en bild på denna bebi när hon ligger på rygg. Den lugna spädistiden äro över, nu är det full jävla fart samtidigt som storebrodern ska pottränas och inte längre sover på dagarna. Herrejisses alltså, kommer man någonsin få andas ett helt andetag igen utan att bli avbruten? 👣 Ett inlägg delat av Elisabeth Lindroth (@elisabethlindroth) Jul 26, 2017 kl. 11:11 PDT Jag fick en kommentar då som verkligen fick mig att tänka till: "Älskar när det blir kväll, båda barnen SOVER, diskmaskinen är igång och det är hyfsat undanplockat (drömmer om ett välstädat hem som doftar fräscht). DÅ kan man andas igen. Djupa andetag." Det där har jag liksom inte. Visst, semester med två småttingar finns i princip inte, vardagen rusar på ändå men när barnen sover och det är någorlunda undanplockat, då sätter jag mig alltid vid datorn för att blogga, fixa med bilder eller svara på mejl. Allt det är ju ingenting jag direkt avskyr att göra, snarare tvärtom, men jag insåg att jag ALDRIG nästan har en kväll där jag bara andas, sitter i soffan och slötittar på tv (vet aldrig ens vilka program som går förutom Bonde söker fru då, LÄNGTAR!). Leif och jag har inte tagit ett glas vin på en kvällsljummen altan på hela sommaren. Vi har knappt hunnit se en enda serie och jag hinner aldrig bara vara. Bloggen och alla dessa sociala medier är ju ingenting jag vill göra för att bli en känd "influencer", jag VILL vara en vanlig Svensson som bara lever och är. Ändå tycker jag att det är så förbaskat roligt att jag inte kan slita mig. MEN, nu känner jag lite att jag måste pausa och bara försöka vara en stund. Njuta av de veckor vi har kvar på vår semester och försöka hämta lite kraft och energi. Ladda och inte ständigt tänka på saker jag vill skriva och fota, för att det ska upp på bloggen, utan bara göra saker för MIG. Jag vet inte hur det kommer se ut på bloggen, kanske skriver jag lika ofta, kanske oftare men mest troligt lite mer sällan och bara sånt jag VILL skriva. Eftersom jag aldrig kan fatta mig kort tar ett inlägg ungefär en timme att göra, särskilt när det ska in bilder också och den timmen kommer kännas oändligt skön för mig känner jag. Jag vill hitta tillbaka till tiden när jag bara fick idéer i huvudet, satte mig vid datorn och lät orden flyta ut. Nu är det så fullt där inne att det nästan tar emot. Podden kommer så klart fortsätta som vanligt, den är ju superkul, fastän den också tar sin modiga tid. Jag vet att ni som läser här fattar precis, har läst igenom alla era kommentarer på förrförra inlägget och ni verkar vara så jäkla bra allihopa! ROLIGA! SMARTA! SNÄLLA! Tack! För att ni delat med er, det är så himla kul. Det gör att det känns extra lätt att ta lite semester, för jag vet att ni hänger kvar ändå. Återigen, jag vet inte hur min paus kommer bli men jag ska verkligen försöka samla krafter och tankar och sänka mina krav på mig själv när det kommer till att vara duktig på alla plan och inse att tiden jag har nu är MINIMAL och att jag måste portionera ut den klokt. Puss på er, nu ska vi packa ihop oss och gå till vårdcentralen. Leif har nämligen halsfluss, sånt som hör semestern till... Imorgon kommer poddis, den blev riktigt rolig den här veckan, så jag hoppas ni vill lyssna!
