Alltså, det känns just nu som att vi ALLTID kommer att leva så här. Med usla nätter, noll struktur och allmänt kaos. Den här känslan är så himla stark just när det är lite jobbigare i vardagen och det svänger ju så hiskeligt fort. Ena dagen kan vi säga att NU JÄVLAR har vi koll på det här och dagen efter känns det helt tvärtom. Jag har medvetet inte bloggat just för att jag inte vill skriva om livet när det känns dåligt hela tiden, just för att jag tydligen lätt uppfattas som en person som alltid klagar och alltid är trött och slut. Okej, just nu ÄR jag alltid trött och slut men det går liksom inte undvika eftersom vi knappt sover på nätterna. Kan dra lite av livet i korthet just nu och JA det kommer bli lite klag, eller ska vi kanske bara säga att det kommer bli lite verklighet? Jag var ju hos pms-läkaren som ni kanske minns? Hade fått fylla i en humördagbok innan som vi gick igenom och efter ett superbra möte kom vi fram till att jag ska testa äta en antidepressiv medicin dagarna mellan ägglossning och mens, för att se om mitt pms-mörker kan lindras. Fick utskrivet Cipralex, som jag började ta i onsdags. FY FAN, så illa jag har mått alltså! Idag har det varit lite bättre men fram tills dess har jag mått precis så där tjuvilla som man kan göra i början av en graviditet. Har också känt mig allmänt skakig och väldigt trött. Ska testa äta dem under två cykler nu och är redan nu nervös för om jag ska behöva må så här nästa gång också? Någon annan som testat denna metod mot pms och kan berätta om sina erfarenheter? På det har Gry sovit så hiskeligt dåligt på nätterna den senaste veckan. Hon kommer aldrig till ro och jag har lyft över henne till mig varje natt och själv knappt fått en blund. Leif sover med Åke på nätterna nu, eftersom han ju är tokig i mitt hår och lätt vaknar till på natten om han upptäcker att det finns tillgängligt. Så jag har försökt sova ikapp då och då under dagarna, somnat vid läggning och varit allmänt håglös. PLUS att jag fått en hudsjukdom som heter Perioral Dermatit, som i mitt fall innebär att jag fått utslag på och vid ett öga och lite på hakan. Har därför helt slutat smörja mig för att försöka torka ut det och väntar på att få lite mer hjälp av en hudläkare för att se hur jag ska gå vidare nu. Är alltså typ torr, prickig, illamående och helt slut OCH brottas så klart med uselt samvete eftersom Leif fått dra ett större lass hemma pga detta. Självklart har jag också en konstant huvudvärk eftersom jag sovit så knäppt bredvid Gry och just ja, hon har fått feber också. November är verkligen en månad som kan suga musten ur vem som helst känns det som. Den kommer alltid så plötsligt, mörkret omsluter en från alla håll och bara drar ner en i djupet. Jag är däremot så otroligt glad för att vi har vårt hus, som vi går och drömmer om hela dagarna. Vi har så många bra planer och tankar nu och ska försöka ta oss ut snart och mäta lite och SEN försöka få någon sorts hum om vart och när vi kan börja. Drömmen vore att dra igång efter jul och kanske ha kommit en ganska bra bit innan sommaren så att vi kaaaaanske kan bo där lite då! OCH SKAFFA KATTUNGAR! ÅHH! Är också otroligt tacksam över att jag och Leif ändå har varandra i allt det här. Så bra människa han är alltså! Fastän det känns som att vi aldrig kommer härifrån, känns allt mer okej när vi är här tillsammans. Nu hoppas vi att Gry blir frisk snabbt och att allt annat lugnar sig en gnutta tycker jag. Hoppas att ni förstår att det inte funnits så mycket tid över till att vara en bra bloggis. Har inte tänkt lägga ner bloggen men vill bara blogga när jag känner att jag har tid, annars blir det aldrig riktigt bra. Så ge inte upp på mig än, okej? PUSS!
