Tidningen jag skrivit krönikor för har bestämt sig för att sluta med flera olika krönikörer och endast ha en. Trist, så klart, eftersom jag hade tänkt att jag skulle få chansen att bli bättre och bättre i takt med att jag blir mindre trött i hjärnan. Hoppas jag får chansen att skriva igen på något sätt! Här är i alla fall min sista krönika: Värna om det lokala Att bo i ett litet samhälle i Västerbottens inland har både för- och nackdelar, på samma sätt som det också finns både bra och dåliga saker med att bo i en stad. I vår lilla ort finns till exempel naturen runt hörnet, vi omges av en en härlig vi-känsla och att köpa ett hus behöver nödvändigtvis inte betyda att man skuldbelägger sig för all framtid. En av nackdelarna är dock att allt inte finns här. Kläd- och skobutiker, lyxiga restauranger och stora mötesplatser saknas bland annat. Jag hör nästan överallt i krokarna hur folk har åsikter om det som saknas. Varför finns inte det? Varför startar ingen det? Varför säljs inte det här? De saker som finns däremot, som en ypperlig järnaffär, en sanslöst härlig saluhall, ett wärdshus med nya, superdrivna ägare, är det många som har åsikter om. Varför säljer de inte det? Varför har de inte den maträtten? Varför är det så dyrt? Många vänder sig i stället till andra ställen för att hitta det de vill ha, och sakta men säkert bidrar de/vi till att de få och underbara företag vi har här får det allt svårare att överleva. Vi borde verkligen stanna upp oftare och uppskatta det som finns i vårt vackra Burträsk. Passa på att fika på de fantastiska caféer som finns, särskilt under sommaren, lyxa till det med rökt fläsk och nybakta kakor från Saluhallen inför helgen, gå och äta brunch på Värdshuset en söndag och gå in på Järnaffären för att köpa inredning istället för att beställa det på nätet. Vi borde gå in på kiosken och köpa lite godis, storhandla på Coop, tanka på OKQ8 och köpa hundmat på Hällgrens. Vi borde ta en pizza på bussgrillen innan vi tar en buss till stan, vi borde köpa nya vinterdäck på Gummiverkstan och klippa oss hos någon av de frisörer som finns här. Att starta eget företag och driva det är en otrolig utmaning, det vet jag av egen erfarenhet. Det är väldigt häftigt och på många sätt skönt att vara sin egen chef men samtidigt är varje månad osäker och skör. Alla som inte har sig själv som chef kanske inte tänker på det, där de sitter på sina trygga arbeten och under fikarasten uttrycker sitt missnöje över det, enligt dem, skrala utbudet på mataffären. De tänker inte ens tanken på att själva starta ett företag och erbjuda saker de tycker saknas heller, för de vet att det är svårt att lyckas. Det blir liksom ett moment 22 - vi vill ha allt men få vågar satsa, för att vi vet att många väljer att handla på andra ställen ändå. Men ärligt talat, när man tänker efter - vi HAR ju så sanslöst mycket här. Varför inte njuta av allt nu? Handla allt som erbjuds, öppna plånboken för våra kära, företagande Burträskare och göra det NU, i stället för att sitta och klaga när det är för sent.
