I onsdags skakades vårt lilla samhälle av en fasansfull olycka och när vi precis hade börjat vårt byggläger nåddes jag av nyheten att en av de två inblandade personerna hade dött. Den andra ligger på sjukhus i Umeå. Personen som inte längre finns är den person som inom kort skulle ha blivit en av mina chefer. Det var också en person som jag hade glädjen att ha fått känna ett gäng år och kommit att tycka så otroligt bra om. Hela Burträsk sörjer och jag lider så ofantligt mycket med alla närmast anhöriga. Jag kan just nu inte förstå meningen med livet när en 25-åring inte får bli äldre än just 25. Ta hand om er och varandra, livet är verkligen inget vi kan ta för givet.
