Hej! God jul och allt sånt, hoppas den varit bra för er! Mer än så orkar vi inte prata om julen va? Enligt mig är det typ lika trist att höra detaljerade berättelser om andras jular som om någons drömmar. Plus är ingen julälskare direkt MEN den har sina mysigheter så klart. Nu är det strax dags för mig att somna och spendera tredje natten i detta hus och hittills känns det faktiskt mest som att vi lånat någons hus och är på semester. Allt är främmande och rutinerna är upp och ner, samtidigt som det är helt otroligt. Barnen har tagit det oväntat bra, det är helt underbart att få se dem upptäcka sitt nya hem och se hur snabbt de hittar sina trygga ställen, likaså Ralf. Han sprang precis och bäddade ner sig under sin filt i Åkes säng, som han alltid har gjort. När Gry kom in i huset första gången blev hon helt stilla. Sen utbrast hon: OJJ! STOR! Tolkar det som att hon gillade sitt nya crib. Jag drabbades av något som jag i efterhand insett måste ha varit influensa, då febern jag hade sist jag skrev här förra helgen höll i sig i sju dagar. Förkylningen har varit vidrig, min näsa är sårig av allt snytande. Eftersom jag var inställd på att förra veckan skulle bli helt galen körde jag ändå på som vanligt, jobbade alla dagar och käkade Ipren. Det är som att man blir lite mindre klok under stressade perioder. De här två dagarna i huset har jag dock tagit igen all stress ordentligt. Visst, vi får jaga barn i trappan hela tiden men det är SÅ skönt att bara vara på ett ställe! Innan har vi stressat isäng barnen för att hinna åka ut hit varje kväll, nu kan vi utan problem sitta uppe och mystitta på tv extra länge innan läggning. Eller tv kanske jag inte ska säga, vi ser dvd eftersom vi inte har internet eller nog bra mobilt sådant för att streama alls. Kan säga att barnen börjar bli rätt less på vårt urval... I alla fall, vi lägger oss tidigt på kvällarna och jag har sovit med Gry på dagarna. Det är så himla nödvändigt, för denna sjukdom gjorde mig rätt spak. Har fortfarande ingen direkt aptit men hoppas att den snart får återvända, samma sak med djupa andetag. På sistone har jag typ aldrig dragit ner luft hela vägen i lungorna, har varit så vidrigt stressad. Nu känner jag att det sakta men säkert börjar lugna sig. Pga ovan nämnda usla internet kunde jag inte få med så många bilder i blogginlägget, får försöka blogga när jag har lunch på jobbet fram tills vi hittar någon lösning på detta, rätt sköna, problem. Att inte vara uppkopplad hela tiden har sina fördelar. Nu ska jag sova, sover så himla gott här och hittills gör barnen det också (peppar, peppar)! Puss på er!
