Åhhhh, sjukdooooomstiiiiiiideeeeeer! Tiden då barnen är glada, dagarna är mysiga och förhållandet bara väller av kärlek! HAHAHAHAHAHAHAHAHAAA! Alltsåååå, att ha två sjuka barn och en sjuk man är INTE bra för något förhållande, någonsin. Skillnaden på att ha barn är att man redan innan sjukdomen slår till med tusen sömnlösa nätter, är helt slutkörd. Plus den mest logiska skillnaden så klart, att man helt enkelt har två extra liv att ta hand om, fastän man helst bara vill sova och äta glass (obs ej samtidigt). Herregud vad Leif och jag har fräst åt varandra alltså! Det är ju idel pressade situationer som uppstår, oversvämmade blöjor, kaskader av innanmäte överallt och hund som ska vara snäll och "städa upp". Man hamnar i någon sorts robot-mode och är bara inställd på överlevnad, samt att försöka rädda allt som utsätts för diverse äckel. Och mitt i allt det, när man tycker att man har händerna fulla, fräser man åt sin partner som man tror bara sitter och slappar men som i själva verket tar hand om liknande situation på annat håll och fräser tillbaka. ALLA är liksom på minus, HELA tiden. Jag är i alla fall fortfarande frisk! Har klorinat vårt badrum så att det doftar likt ett prima badhus och låtit vår lilla gästtoa vara. Vill nämligen inte jinxa för mycket. Barnen har idag varit så mycket fartigare. Hade hunnit glömma att Gry ju är ett parkourbarn och har i princip bränt ut mig när jag försökt hålla hennes fart. Att hon dessutom har så JÄVLA ont i tänderna och mest gråter OCH är fartig, det är icke en bra kombo. Dessutom har mitt humör varit extra uselt idag och jag tror att det beror på att jag varit så inställd på två dagars paus från allt de här dagarna. Jag behövde det SÅ mycket och nu blev det i stället tvärtom-paus. Två intensiva dagar instängda i ett smutsigt hus med konstant gnäll och ljud. Självklart har det varit ultimat att jag var ledig just de här dagarna så att Leif och jag kunde ratta detta tillsammans men ÄNDÅÅÅÅ! Jaja, imorgon är tanken att jag ska på jobbet och att resten av familjen är pigga nog att klara sig själva. En vecka av februari har gått, är inte direkt sugen på att veta vad resten av denna elaka månad har planerat för oss. SÅ, det var mitt sista sjukdomsgnäll för denna gång (hoppas jag). Nu tycker jag att vi går vidare i en klorindoftande värld! Tack för alla peppande kommentarer, det är så fint att ni tar er tid att skriva en rad eller fler!
