Det var juni 2006, en dag som var så där alldeles perfekt varm. Jag stod längst fram i ett enormt publikhav, framför scenen där bandet Whitesnake spelade för fullt. Egentligen hade jag ingen koll på dem och inte heller någon direkt koll på de andra banden på hårdrocksfestivalen i Sölvesborg, där jag befann mig för första gången. Min kompis Terran hade varit där någon gång innan och berättat om hur roligt det var och utan direkta svårigheter övertalat mig att följa med. Jag minns att jag till min gamla Hotmail-adress fick ett utförligt mejl från henne med min färdväg från Göteborg, med tåg till Jönköping där hon och resten av gänget skulle hämta upp mig med sin bil som kört ända från Umeå. Jag lämnade min fantastiska lägenhet som låg precis vid Liseberg, som jag delade med en kille som jag varit tillsammans med 1.5 år. Förhållandet var mestadels struligt, med mycket bråk, svartsjuka och ganska knepig alkoholhantering från hans sida. Jag hade nog inte riktigt insett det men jag behövde verkligen komma bort. Under hela vårt förhållande hade jag aldrig kunnat gå på en fest och slappna av, eftersom jag alltid var tvungen att se efter honom och nästan uteslutande också ta hem honom tidigt, när alla andra hade som roligast. Väl på festivalen slog vi upp våra tält och jag tog på mig min ballongkjol i jeans, som jag mer eller mindre skulle bo i under hela helgen. Mitt hår var kortklippt i någon sorts tuppkam, efter att läraren på min frisörutbildning fått för sig att klippa alla sina elever efter någon jävla "vision" han hade och kapade allt mitt hår. Det var en helt underbar helg. Jag slappnade av, träffade folk och bara njöt. Jag kan än idag inte minnas när jag var så totalt harmonisk och på många sätt obrydd. Min annars rätt oroliga sida, var som bortblåst. Jag släppte de senaste årens konstanta kontroll och bara njöt. Så, när vi stod där framme vid scenen kom en kompis från Burträsk fram (det var många vi kände där) med en annan kille med sig. Han hade långt hår och eftersom jag då var rätt avslappnad (läs:full), minns jag ärligt talat inte så mycket mer förutom att min kompis sa: "Det här är Leif". Vi hälsade och fortsatte titta på långhåriga, äldre män på en scen. Festivalen tog slut och jag åkte hem till Göteborg med många fina minnen och en Henna-tatuering av vad jag tror var Bob Marley(?) på magen. I slutet av samma sommar åkte jag upp till Norrland och hälsade då på min kompis Terran i Umeå. På en fest träffade jag än en gång Leif och vi pratade lite och jag minns att när vi var ute gav jag honom en öl, eftersom jag av någon anledning hade två. När alla skulle skiljas åt den kvällen stod vi en stund på ett torg och pratade och det slutade med att Leif la en filt över Terrans axlar, som han hade "fått med sig" från en uteservering. Kvällen var ganska kylig och hon frös. Jag tänkte att han hade ett gott öga (som man säger när man är hundra år) till henne och sedan var det liksom inget mer med det. Där och då var Leif nybliven singel efter ett flera år långt förhållande och mitt eget knakade ordentligt i fogarna. Leif, som precis vad färdigbakad lärare, åkte till England några månader och jag åkte tillbaka till Göteborg för att jobba som frisörlärling efter min utbildning. Här måste jag erkänna att minnet sviker mig en gnutta men på något vis kom vi i kontakt igen den hösten, via den eminenta sajten Helgon.net. Där skrev vi till och från till varandra och det var då jag kände att han hade något, kanske till och med DET. Vi planerade att träffas på den årliga festen på juldagen hemma i Skellefteå, då jag var ganska färskt singel. Direkt jag såg honom den kvällen var det som att alla runtomkring försvann. Det må låta töntig men det är sant. Vi pratade, pratade och pratade. Vi insåg att vi fyllde år samma dag. Vi insåg också att båda bott ungefär en mil ifrån varandra fågelvägen under flera, flera år och firat födelsedag samma dag, utan att någonsin träffas. Leifs familj flyttade nämligen till Skellefteå innan han började skola och eftersom jag bodde i en by gick jag förskola i en närliggande byaskola och stötte på så vis aldrig ihop med honom.Hans föräldrar har ingen anknytning till Burträsk alls heller, så ingen jag känner har haft någon koll på dem innan. Efter juldagen hämtade Leif mig en kväll hemma hos min mamma. Han hade lånat sina föräldrars Subaru och vi åkte runt, runt i typ alla byar som fanns. Det var som att vägen var för kort för oss, vi ville aldrig sluta köra. Jag återvände till Göteborg och vi fortsatte hålla kontakten. Eftersom båda var nya på sina jobb, hade vi extremt lite pengar och kämpade för att kunna träffas. I slutet av januari hade jag skrapat ihop nog för att ha råd till en biljett till Umeå och den helgen, den 27/1-07 blev vi ihop på riktigt. Vi sågs några gånger till, bland annat kom Leif ner till mig efter att ha sålt sin tv för att ha råd med resan. Till slut insåg vi att vi inte klarade av avståndet och i juni flyttade jag upp till Umeå. Jag hade innan dess tänkt bo i Göteborg för alltid och hade även planer på att starta en salong där tillsammans med mina två vänner, Hanna och Liza (de startade salongen ändå!). Så gick det till, när vi hittade varandra i livsvimlet. Tänk om jag inte hade stått precis där på konserten eller gått på festen i Umeå? Tänk om våra vägar inte hade mötts? Vår väg har varit lång och guppig men än idag känner jag att jag aldrig vill sluta åka längs den, tillsammans med Leif.
