Hade tänkt hinna så himla mycket ikväll men det skulle visa sig att det enda jag hann var: Försöka ta ut linser Gråta över att jag inte lyckades Gnälla över hur ont det gör Vara rädd för att hela ögat skulle åka ut Till slut, efter vad som kändes som tre timmar, få ut dem Oroa mig över hur FAN jag ska kunna vänja mig vid detta Efter jobbet idag åkte jag till optikern, där jag fick undervisning i hur man sätter i och tar ut linser. Med en lugn och van kvinna vid min sida gick det ändå bra men hemma hade jag glömt ALLT och min totala ögonskräck var tillbaka. Tack och lov hade jag Lojsan med mig via diverse videos, som den vana linsbäraren hon är. Tillsammans värkte vi ut dem, kan man säga. ÄR DETTA VÄRT DET?! Ska det bli bättre? Har testat dagslinser nu till en början, får se om det kommer fungera. Imorgon bitti ska jag lämna hemmet klockan sex på morgonen och är kraftigt livrädd för hur morgonen ska se ut. Mest troligt med mig gråtande på badrumsgolvet, täckt av linsvätska och tårar. Min fråga är nu; KAN en person med ögonfobi ens bli linsbärare? Samt: Kan man duscha med linser? Kan man sova med dem olika långa stunder? Frågar åt en kompis som somnar vid varje läggning av barn. Kanske förblir jag glasögonorm för resten av livet? Nu ska jag ta mina röda ögon och försöka skrapa ihop några stackars timmars sömn.