Först ut idag vill jag prata med er om mitt hår. KUL VA?! Obs, ska ej skriva mer om klippningen, den har jag accepterat och ska försöka få hjälp att klippa till det som är ojämnt i nacken MEN det är själva håret som är problemet. Ni vet ju att jag tappade mängder med hår i somras? Det är ju på väg ut nu, det kommer i omgångar. Det är tofsar som är några centimeter samt stubb i hårbotten konstant. Detta innebär att jag blir lite låst i hur jag kan variera min frisyr för tillfället för hur jag än försöker vara en cooling KAN jag inte må bra när mina vikar blottas. Håret har alltid varit mitt säkra kort, känns håret bra, känner jag mig trygg och nu är det liksom inte så. Låt mig förtydliga via tre bilder från webbkameran. De är av usel kvalitet eftersom det är mörkt hela JÄKLA tiden nu ju. Så här måste jag gå omkring hela dagarna. Med håret hängandes likt långa hundöron, samt med tveksam uppsyn: Eftersom håret blivit så tunt längst fram där jag tappat mest, plus att hundöronen är så långa, blir volymen noll och min panna blir högre än jag är van vid eftersom hårfästet glidit upp lite. Jag går dessutom jämt och sliter i luggen eftersom den ju så klart är i vägen och då blir den ännu plattare. MEN HA HÅRET UPPSATT DÅ ELLER BAKOM ÖRONEN, tänker ni nu? NEJ, för då blottas mina tussar samt övriga delar där jag brukade ha hår men numera knappt har det. Känns ej bekvämt. MEN SÄTT UPP DET I EN MAMMAKNUT DÅ, tänker ni i stället? Eh, nej. Lösning: jag måste klippa luggen. Antingen bara lite kortare, så att den liksom lyfter lite eller så en regelrätt lugg helt enkelt. Ska konferera med mina frisörvänner och sedan ta ett beslut i denna MYCKET viktiga fråga. Annars då? Alltså, det är liksom sådär? Mår bra som fan egentligen men visst känns det som att allt står och stampar nu? Eller det kanske bara är i mitt liv förresten. DET HÄNDER JU INGET! Jag vill bara att saker ska lossna, ljusna och bli lite mer festligt och jag misstänker att det kommer ske nu i vår. Saker kommer falla på plats och frustrationen kommer att lätta. Förresten! Tack så innerligt och hjärtligt för era kommentarer på inlägget där jag frågade om era yrken! Så kul och vilken härlig blandning av jobb ni har! Lastbilschaufförer, poliser, läkare, sjuksköterskor, lärare, forskare, logopeder och massa annat! Jag tycker att alla jobb verkar kul egentligen, jag älskar ju att jobba. Att ha ett ställe att gå/köra till varje dag är så fint tycker jag. MEN jag har ju alltid känt att jag vill plugga också, kanske är det bara en fix idé eller så är det verkligen så att jag verkligen behöver det för att känna att jag klarar det. Annars kommer jag bara gå och gräma mig för det på ännu äldre dagar. SÅ nu har jag gjort tester, scrollat runt och kanske, eventuellt hittat en utbildning som kan passa mig! IHHHH! Funderar på att göra högskoleprovet igen men tänker också att jag mest troligt inte på något magiskt vis blivit bättre på matte och statistik sen sist. Bild från i söndags när Gry kraschade Leif och Åkes årliga fotografering. Tänker att hon och jag kanske ska göra någon egen variant när hon fyller ett, som vi sedan kan köra varje år? Tips? På tal om hår, Leif SKA klippa hår och skägg imorgon, hehe. Jag hinner inte ens göra det numera men tack och lov finns en superbra frisör här som är grym på skägg, så det blir perfekt! Nu kör vi onsdag med jobb för mig, treårskontroll får Åke och Leif. HJÄLP! Varför är det alltid otäckt med sånt? Som att man tänker att någon ska kritisera ens barn när de i verkligheten bara ska kolla läget och vara snälla? Oh, the joys of föräldraskapet! Ha en underbar dag!
