JAG VET ATT JAG TJATAR OM DETTA, FÖRLÅT men Gry sover ju lite si och så nu. Vågar inte ropa hej och säga att kvällarna är bättre eftersom de då säkert kommer bli usla MEN hon har (ta i trä) sovit alla kvällar det här året utan att vara vaken flera timmar. Nyårsafton var hon dock uppe mellan 19 (somnade 18.45) och 21.30 typ, vilket var festligt. Jag sover med henne på nätterna och oftast kan jag smyga ner i sängen och lägga mig utan att hon vaknar i sin säng, vissa gånger lyfter jag över henne direkt till mig om jag märker att hon är orolig eftersom det är enklare att lugna henne när hon ligger nära. Sover hon vidare i sin säng vaknar hon 99.9% av alla nätter runt 3-tiden och är då ofta vaken 1-1.5 timme. Hon är nästan alltid trött och lugn och det är egentligen inga problem förutom att man måste vara vaken under en tid när man borde och vill sova. Det slutar ofta med att jag somnar ifrån henne och vaknar typ 6.30 av att hon sover djupt bredvid mig. Jag älskar att sova med henne, det är så sjukt mysigt och hon verkar också gilla det. HUR SOM, under de här timmarna på nätterna hinner jag tänka på en del saker som jag annars inte funderar särskilt mycket över annars. Tänkte göra en liten lista! VARFÖR börjar det alltid klia överallt när man absolut inte får eller kan röra sig? VARFÖR kliar det ens, vad beror det på? OM man inte kliar, kan man dö av lidande då (för så känns det typ)? HUR kan man vara totalt frisk 97% av dygnet men när man precis fått sin bebis att somna får HOSTA?! En sån där jävel som gör att man bara måste hosta, hårt och många gånger för att det känns som att det sitter fast en brödsmula i halsen? Andra gånger detta också händer: hos tandläkaren, när man gör ansiktsbehandling (har typ hostat bort en ansiktsmask en gång) och hos frisören. Många gånger händer det att Grys napp hamnar på golvet, som sällan är särskilt dammfritt. Detta innebär att jag känner mig tvingad att stoppa den i min mun för att avlägsna dammet (kanske därför jag hostar?!) och försöker då ibland fatta grejen med napp. Men nej, jag känner mig inte särskilt lugn och trygg med napp i munnen men KAN det vara så att någon småbarnsförälder faktiskt blivit napp-beroende under bebistiden? Funderar mycket på detta. Med ett lättväckt barn gäller det att till och med andas tyst, i alla fall precis när hon håller på att somna. En extra hackig inandning och allt kan raseras. Att börja tänka på hur man andas är aldrig bra för mig. Jag får på riktigt panik och börjar andas oregelbundet, samt få känslan av att jag inte får i mig tillräckligt med syre. P.S. Är usel på att hålla andan länge, dyka under vatten ska vi inte ens prata om. När man till slut hittat ett sätt att ligga på för att bebisen är nöjd, inser man snabbt att man själv ligger i en underlig position. Därför har jag försökt träna mig på att placera mig i bekväma ställningar direkt men det är SÅ svårt. Häromnatten la jag mig alltså med en hand kupad UNDER mitt ansikte, ni vet som bara tecknade figurer sover? Gry låg då mot mitt huvud och var på väg att somna, så jag kunde ej flytta handen förrän den var avdomnad. Jag har tyvärr ofta ganska svårt att somna på kvällarna. Tankarna formligen RUSAR runt i huvudet och då tänker jag alltid på något mamma berättade för mig. Hon hade nämligen läst någonstans att för att somna snabbare ska man tänka på ett påhittat ord (kan komma ihåg detta helt fel nu) och ENDAST tänka på det ordet. Direkt det dyker upp andra tankar ska låtsasordet knuffa undan de tankarna. Har nu insett att jag kan tänka i olika kanaler, nämligen på minst tre olika saker samtidigt. I går till exempel tänkte jag på mitt påhittade ord (minns det inte ens nu), SAMTIDIGT som jag tänkte: "är inte det här ordet ett riktigt ord?" OCH "FAN så svårt det är att bara tänka på ett ord". Ger dock inte upp hoppet på denna (kanske påhittade) insomningsteknik.
