Jag har ju tidigare skrivit här om att jag både gjort högskoleprovet och sökt en utbildning och sen har jag liksom inte skrivit så mycket mer. Så här ligger det till; jag börjar med att skrytsamt informera er om att jag höjde mitt resultat på högskoleprovet med 0.3!!! WOW! Allt tack vare den grymma appen jag hade att öva med, skulle aldrig ha kunnat tro att jag som supertrött tvåbarnsmorsa skulle ha slagit rekord med så pass mycket. För er som är typ läkarsmarta kanske det inte låter så mycket men jag höjde mig från 1.1 till 1.4! SÅ stolt. Detta innebar följande: HURRA! KUL! Så lycklig att jag kom in direkt och så jäkla stolt över mig själv som tragglat mig igenom ett gäng högskoleprov och äntligen fått ett resultat jag är nöjd med. Här skulle hela berättelsen kunna vara slut men det är den inte eftersom jag tackade nej till min plats. Varför? Låt mig göra en lista: Känns ej helt ultimat att pendla 8 mil enkel väg till Umeå universitet när man har småbarn + renoveringsprojekt Känns heller inte helt vettigt att ta studielån eftersom det dels innebär lägre inkomst (ej ultimat i samband med renovering) och dels dra på sig ännu mer lån just nu. Att plugga på heltid är ju liksom HELTID. Många kvällar skulle gå åt till att plugga, när vi kommer ha ett hus som behöver all vår uppmärksamhet. Ja och två barn då, hehe Men allra mest - jag har fått ett nytt jobb! Det föll sig så väl att kort före jag fick antagninsbeskedet fick jag också chansen att komma på intervju på Burträsks bästa affär, nämligen Järnaffär'n, som jag skrivit om tidigare. Den heter så klart inte så, utan Bolist Burträsk, men i folkmun kommer den alltid heta järnaffär'n. De behövde anställa en ny person och jag råkade liksom korsa deras väg precis samtidigt och efter en trevlig intervju blev det bestämt att jag får jobbet! HURRA!! Det känns så jävla, jävla bra! Jag har många gånger sagt att om jag ska jobba i Burträsk så är det bara där jag vill jobba. De har ALLT, inredningsprylar, hushållsgrejer, allt inom bygg, maskiner och så, till min glädje, FÄRG! Känner en enorm pepp och glädje inför 1/10, då jag ska börja och kan inte förstå att jag snart inte längre behöver pendla nästan två timmar per dag. Mitt jobb jag har nu är det verkligen inga fel på, det är inte därför jag ska sluta. Det är det stället som gett mig mycket bättre självförtroende och där jag fått känna en sån grym gemenskap. Att sluta där kommer bli så vedervärdigt sorgligt men jag försöker fokusera på hur enkelt vårt liv kommer att bli sen och vilka roliga utmaningar jag har framför mig på mitt nya jobb. Att Leif och jag båda kommer jobba i Burträsk är en sån lyx och det känns så fint att vi båda kommer hinna träffa barnen så mycket det går när båda börjat förskola. Som det varit innan har mycket av ansvaret för hämtning/lämning legat på Leif och det känns inte helt schysst, plus att jag knappt hinner se barnen vissa veckor nu när jag jobbar. Ahhh, SÅ mycket har ramlat på plats känner jag! Huset är sålt, jag har fått nytt jobb och Åke har fått plats på den fina förskolan som ligger i grannbyn från och med september (Gry börjar i januari). Nu ska jag återgå till de som gör att jag knappt hinner eller orkar glädjas över allt i livet, nämligen mina barn!
