Jag vill börja med att tacka för all underbar feedback på mitt senaste inlägg. Det är så underbart att läsa det ni skriver och känna er uppskattning i stället för att gräva ner mig i några få människors missnöje. TACK! I vanlig ordning har jag SÅååÅå mycket jag vill skriva om men absolut inte tillräckligt med tid. Denna värme, heltidsjobb och så varje kväll när barnen somnat som spenderas i huset gör helt enkelt att det är ytterst få minuter kvar till mig och datorn. Det är extra intensivt just nu, då vi kämpar för att få klart golvet och få upp socklarna, för att kunna sedan kunna sätta in elementen och snart göra stora rummet helt klart. Nu när jag har lite tid tänkte jag att vi ju kan göra en snabb koll på hur senaste veckan sett ut genom min telefon! Förra helgen var vår första barnfria helg! Stället vi bodde på hade cyklar till uthyrning, så vi fräste runt på var sin. Här är en klassisk "kolla-på-mig-jag-har-en-öl-bild". Efter en supergod middag mötte vi upp med underbara Linda vid älven, där vi hängde en stund innan vi gick och såg... ...First Aid Kit! Alltså, de var SÅ otroligt bra. Var helt tagen och efteråt var jag helt full inombords och totalt nöjd. Sån bra kväll! Dagen efter vaknade vi upp till strålande väder och efter en supergod frukost tog vi cyklarna och körde runt stan. I uppförsbackar gick vi och Leif la in en snus. Vi passade på att gå på Titanic-utställningen som finns i Skellefteå nu i sommar. Den var VARM, intressant och sorglig. Här ser ni mig i en korridor i första klass. Resten av veckan har inneburit många och långa kvällar ute i huset. Jag var ledig på torsdag men då var Leif ute hela dagen och slipade golvet. Två av kvällarna målade jag socklarna, som nu har samma kulör som väggarna. SÅ spänd på att se hur det kommer bli, Leif är ute nu och påbörjar monteringen av dem! Jag har även börjat måla de sjuttio miljarder panelplankorna i trappan. Det är både väggar och tak och oändliga mängder. Det kommer bli så himla fint, vilket så klart är min ständiga morot för att överleva denna tid. Jag är SÅ jäkla trött, vi är SÅ jäkla trötta men upprepar mantrat: "det är bara en period, det är bara en period". Somnar med barnen vid varje läggning och kan nästan inte vakna sen. DET ÄR BARA EN PERIOD. Och så har vi detta jäkla golv då. Leif slipade om det igen, vilket tog en hel dag och sedan har jag spenderat två LÅÅÅÅNGA kvällar där och behandlat det med hårdvaxolja. DET ÄR ÄNDÅ INTE BRA! Jag blir inte nöjd! På bilden är det slipat, inte behandlat. Slutresultatet blir lite mörkare än på bilden. På jobbet ägnar jag varje lugn stund åt en växasäng som jag köpte för 100 kronor. Den var målad rosa och hade även rött, vitt och någon hemsk lack under, som ni kan se på bilden. Vi kämpar på med värmepistol, färgborttagningsmedel, slip och färgskrapa och det går framåt! Tanken är att få den helt trären och sedan behandla den med en snygg lasyr. Resultat kommer! Barnen då, undrar ni kanske? De lever och mår! Värmen är så klart plågsam för alla och det blir mycket tid inomhus, då det helt enkelt är för varmt i solen men de håller ändå humören uppe (stundtals). Ni är många som har frågat hur det gått för Åke efter besök hos logoped och så och jag känner att jag just nu väljer att inte skriva så mycket om allt, för hans skull. Han är så stor nu att det känns konstigt att skriva om honom över hans huvud. När vi landat lite och fått lite distans till allt kommer jag nog berätta mer, tills dess kan jag bara säga att han kämpar på! Han är väldigt frustrerad eftersom han vill prata med ALLA han möter men inte riktigt lyckas göra sig förstådd och det är så klart superjobbigt och går ut över hans annars väldigt soliga humör. Älskar honom så innerligt. Gry parkourar på, för några dagar sedan hittade jag henne här efter att ha tittat bort tre sekunder. Idag var vi på kalas hos min brors pojke som fyllde fyra och när vi kom hem skulle jag köpa snus på kiosken här i Burträsk. Gry blev sååå sugen på en mjukglass som kunden före oss köpte och fick, lyxigt nog, en egen liten skål och sked med en snutt glass i. Där satt hon på kassadisken och mumsade i sig, SÅ himla nöjd. Att bo i en liten ort må innebära en massa onödigt snack men det är också så fantastiskt härligt med denna personliga atmosfär, där alla vet våra barns namn och behandlar dem så fint. Det var vår vecka det! Den som kommer innehåller en hel del kortare arbetsdagar för mig, så jag hoppas att vi ska kunna ta oss ut till någon härlig badstrand och njuta av sommaren. Fatta att jag inte ens har badat i år? Återigen, tack för att ni finns och sprider positiv energi här på bloggis, ni är så värdefulla för mig!
