Först första gången på längre än jag ens kan minnas, har jag hela denna veckan kämpat mig igenom dagarna. Jag har varit så jäkla låg, trött och slut. Det kan bero på sååå många saker men mest troligt är det en del små motgångar som slagits ihop till en större boll, samtidigt som jag började med mina pms-piller, som för första gången sedan jag började med dem, gav mig jobbiga effekter. Illamående, skakig i kroppen och underligt trött. Tydligen kan dessa piller ge denna effekt när man redan har en inneboende stress i kroppen, det var liksom som att allt bara ökades på. Detta har givetvis inte blivit bättre av att jag ätit uselt, vid usla tider, sovit uselt och inte orkat göra något som gör mig direkt glad. Samtidigt känner jag att när det kommer svackor, är det oftast bäst att låta sig själv dyka ner i dem, eftersom de ändå finns kvar om man försöker ignorera dem. Jag har på något vis tänkt att det kommer bli lättare i slutet av veckan och idag vaknade jag upp med min vanliga energi igen! Från att ha gått omkring och känt att barnen varit konstant missnöjda och allmänt emot mig och haft noll tålamod med dem, har jag idag insett att barnens missnöje mest troligt berott delvis på mitt allmänna missnöje under veckan. Det går ju inte bara konstatera att barnen är på dåligt humör utan att ens rannsaka sig själv som förälder. Vad förmedlar man när man har noll energi? Idag har varit en så himla bra dag! Allt har känts så där bra och jag har återigen flera gånger tänkt på hur lycklig jag är över mitt liv, något jag saknat under den gångna veckan. Ni som känner mig vid det här laget, vet att jag tar känslor på allvar. Att låta sig själv känna efter, analysera och bearbeta är så himla viktigt för mig. Att bara köra på när saker skaver för mycket har visat sig vara väldigt dåligt för mig och därför lät jag det mesta bromsa de här dagarna, inklusive bloggen. Jag är helt säker på att ni förstår mig. Nu känner jag mig redo att axla en ny vecka och möta utmaningar, motgångar och roligheter med lite starkare hållning. Summan av kardemumman (ännu ett uttryck jag inte förstår); LÅT KÄNSLORNA FLÖÖÖÖDA! Har inte rört kameran på hela veckan, så vi kikar på lite urgulliga bilder av mina barn för drygt ett år sedan. #hjärtemoji Nu känner jag mig peppad på att ge bloggen lite mer kärlek! Något särskilt ni vill att jag skriver om? Hojta bara till!
