Häromdagen när jag gjorde min sedvanliga bloggrunda fastnade jag lite extra i ett kommentarsfält hos magiska Hanapee. Ett inlägg som till stor del handlade om en avundsvärd utekväll avslutades med denna text: En av kommentarerna under inlägget gjorde mig så ledsen och förbryllad. Tack och lov fick författaren till den många lugnande svar men jag anser att en person som identifierar sig som kvinna (eller någon person alls över huvud taget) ens ska behöva oroa sig över detta. Så många saker att bli ledsen över här. Att den som skriver kommentaren på riktigt tror att hon är den enda som har hårstrån som växer runt bröstvårtorna och tror sig ha drömt att även Hanna har det. Att hon mår skitdåligt över det och inte vågar fråga någon, absolut inte någon inom sjukvården då det vore hemskt att det skulle stå i hennes journal att hon har HÅR PÅ KROPPEN. Hur fan är världen egentligen funtad tänker jag ibland? Vi människor föds ju liksom med hårsäckar överallt, alla föds olika och med olika behåring. Det är en del av vår natur men ändå sitter det personer som tror sig vara ensamma i världen med att ha hår som växer på vissa delar av kroppen eftersom det aldrig får synas eller pratas om. Att vi kvinnor målas ut som släta, lena och hårfria varelser är det ju inget snack om. Efter att jag till och med under ett samtal med män i åldern 40+ fick veta av dem att kvinnor dels har mindre hårväxt och dels mycket mjukare hår som växer ut än män, kände jag mig helt uppgiven. Jag har mycket hårväxt. GROVA och mörka hårstrån. Om jag rakar benen har jag stubb efter en halvtimme och det är likadant över hela kroppen. Det växer inte bara hår på mina smalben, utan också på lår, baksida lår, rumpa, mage, tår och bröst. Det växer hår överallt, inklusive det svarta skäggstrå som ständigt växer ut från min haka. Jag har träffat och känner män som har mycket mindre hårväxt än mig överallt. Män som har mjuka och glesa strån och män som har grövre och tätare. Likadant med kvinnor. Jag kan för mitt liv inte förstå hur detta skulle kunna tänkas vara olika mellan olika kön och jag är så förbaskat trött på att vi kvinnor ska vara mindre i allt. Mindre i hårväxt, mindre i utrymme, mindre i matlust, mindre i sexlust, mindre i åsikter, mindre i kroppsodörer. Samtidigt räcker det ju med att som osäker kvinna googla på "rakning män" och "rakning kvinnor" och se hur den kommersiella världen, som ju styr oss å det grövsta, visar en tydlig skillnad. Rakning män- googlingen resulterar i uteslutande i bilder av denna sort: En man nära spegel, som rakar ansiktet. Det kan variera lite här eftersom männen får välja mängden behåring i sitt ansikte. Vissa kanske vill ha lite skägg eller längre polisonger, andra bara en mustasch. I vanlig reklam-ordning är mannen även oftast allvarlig och fokuserad på det han gör. Lite svår sådär. Okej, då googlar vi rakning kvinnor då? Här ser vi vad vi främst bör raka. Här ser vi också att de glada och tillmötesgående kvinnorna som rakar sig inte har ett enda hårstrå att raka till att börja med, det verkar som att de mest sveper bort de små, små fjun som onödigt nog växer på de blanka, slanka kropparna. De kroppar som till varje pris ska vara släta och tilltalande, för det är ju "naturligt". Det är inte alls underligt att vi kvinnor känner oss annorlunda när vi matas med dessa hårlösa kroppar vart vi än vänder oss. Jag har lagt ned alldeles för mycket tid på att avundas och försöka klura ut hur alla kan ha så små bikinitrosor utan att behöva raka sig konstant och dessutom slippa en miljard röda prickar överallt som resultat. Detta har jag slutat med eftersom jag nu valt att välja vad jag tittar på och följer. Det finns en enorm uppsjö smarta och grymma personer på detta ljuvliga internet som visar sina kroppar precis som de är. Med hår och allt annat som liksom följer med kroppen när man får ett liv. Att välja bort allt som för mig känns ouppnåeligt eller stressande har gjort under med hur jag tänker kring min kropp och alla dess tillbehör. För vad är väl egentligen en kropp om inte ens främsta verktyg i livet och om verktyget fungerar, vad gör det då om det växer lite svarta strån på det? Varför ska några strån på bröstvårtorna vara mindre naturligt än allt hår som just nu växer ut från mitt huvud? Varför ska hår på (och i, GUD FÖRBJUDE) rumpan vara onaturligt när vi samtidigt liksom kan trycka ut enorma barn genom ett minimalt hål? Varför ska en hårig stortå behöva rakas? Varför anses det äckligt (true story från ovan nämnda män 40+) om det sticker ut lite hår utanför en bikinitrosa men det är SÅåÅÅÅåÅ naturligt att som kvinna tappa större delen av håret på huvudet efter en graviditet? Hår är hår är hår är hår Även det som på riktigt känns som könshår just nu, som kämpar sig ut på min skalle efter att ha ramlat av i flera månader förra året.
