Både Leif och jag försöker i största möjliga mån tänka till innan vi köper nya saker. Till huset vi snart ska flytta in i (hoppas jag) har vi bara köpt en ny möbel, resten är saker vi hittat på loppisar eller via köp-och säljsidor. 98% av barnens kläder är köpta begagnade eller ärvda och även jag köper mycket second hand själv. Min vinterjacka som jag köpt i år är exempelvis köpt via en annons på Facebook. Detta gör vi dels för att det är billigare men också dels för att det redan finns SÅ MYCKET PRYLAR som redan är gjorda. Varför köpa nytt då? Särskilt nu när barnen fortfarande är så små att de inte bryr sig om deras kläder är sprillans. Vi tänker på att inte köra bil i onödan och försöker i det stora hela hålla ner konsumtion (känns dumt att jag i förra inlägget tipsade om just konsumtion men vinterskor är rätt svårt att hitta begagnat) och på vårt lilla vis dra vårt strå till stacken. Jag äter inte heller kött och har inte gjort det på 14 år nu. Barnen äter både kött och vegetariskt och även Leif. Jag tänker lite så här, det GÅR inte vara en helt igenom "perfekt" människa som hela tiden värnar om klimatet men jag anser att alla kan göra några förändringar och tänka till en extra gång ibland. Samtidigt känner jag att det är så himmelens svårt att göra rätt i mångas ögon. När vi köpte huset för ett år sedan och jag skrev här om allt vi ville göra med det, blev det en del upprörda kommentarer och mail från de som, i vissa fall, ansåg att vi kommer att förstöra huset. Det har ju varit en skola först och främst men efter en massiv renovering på 80-talet gjorde de dåvarande ägarna ett fantastiskt jobb, både på grunden och ytan. Mycket hade så klart hunnit bli slitet av alla år och långa perioder när huset stått både tomt och kallt, plus att all el behövde dras om, så vi fick riva bort mycket av ytskikten. Där ansåg många att vi genom att göra så förstörde huset och dess historia, fastän de ytskikt vi avlägsnade inte var de som satt i skolan när den var aktiv. Jag FÖRSTÅR så klart att många väljer att bevara och återställa i den mån det går men samtidigt kan jag känna att de borde kunna förstå hur vi tänker. Hade vi inte köpt huset och kämpat så hårt för att göra det till ett hem, hade det köpts av någon som ville ha det som ett sommarhus och den pyttelilla byn där det står hade inte befolkats med fyra nya invånare. Enligt mig är det superviktigt att landsbygden får blomma igen, att alla vackra hus som står tomma och förfaller kan få kärlek och liv. Nu när vi börjar se slutet på den större delen av renoveringen har vi så smått börjat planera för hur vi ska möblera och har insett att vi kommer att behöva ett skåp i badrummet. Platsen där det kan stå är inte så stor, så ett klassiskt linneskåp hade inte passat. Vi har länge sneglat på ett från Ellos men det har känts för dyrt just nu men så dök det upp ett gammalt skåp med helt rätt mått! Eftersom det är målat i en färg som varken Leif eller jag direkt gillar och som inte heller kommer passa in med de andra färgerna i badrummet har vi bestämt oss för att måla det och jag vände mig (som vanligt) till Instagram för tips och råd. VILKEN kulör ska vi måla det i? Jag fick SÅ många bra förslag men också en kommentar där det stod något i stil med att vi inte ska förstöra ett så vackert skåp. Jag fick även en del privata meddelanden där det stod att det alltid är bäst att behålla originalutseendet (hur man nu vet exakt hur skåpet såg ut i begynnelsen är för mig en gåta). Återigen kommer den, känslan av att det ALDRIG går göra rätt. I stället för att köpa en nyproducerad möbel valde vi att i stället köpa en som redan finns och anpassa den efter vårt hem och vår smak. Jag har så svårt att tycka att det är att förstöra en möbel genom att måla den och det känns så himla hårt att använda just det ordet - förstöra. Jag ser inte mig själv som en person som förstör, jag försöker vara en så bra människa som möjligt men jag är ju samtidigt bara just det - EN människa. Tycker allt det här är så knepigt, det handlar om alla saker och ämnen. Det går liksom inte bara göra det man kan, man förväntas alltid göra allt helt rätt i ALLAS ögon. Innerst inne känner jag precis som en person sa till mig när jag berättade om att vi fått höra att vi förstör huset. VI RÄDDAR HUSET. Vi ger det en ny chans och ett nytt liv och bättre än så kan det väl inte bli?
