Kan inte med ord beskriva hur trött jag är. Efter en vecka på nytt jobb (berättar mer om det sen men det känns SÅ bra) var jag nog så trött i fredags men efter en helg i konstant rörelse är det ej mycket ork kvar i denna stackars kropp. Har träningsvärk ÖVERALLT, värk, blåmärken och en miljard tankar i hjärnan. MEN! Det känns så bra! Igår hade vi hjälp av våra underbara vänner från Umeå hela dagen och idag har vi kört på själva och faktiskt fått väldigt mycket gjort. Självklart hade vi gärna hunnit ännu mer men vi har ju hela kommande veckas kvällar på oss att tömma klart. Barnen har fått vara hos var sin mamma i helgen, något som självklart underlättat oerhört mycket. Är så sanslöst tacksam över all hjälp vi får och fått alltså. Natten mot torsdag levererades vår bänkskiva och eftersom den är i sten krävdes det ett gäng personer till bärhjälp. Det kom alltså fyra stycken mitt i natten för att hjälpa oss?! Så FINT. Och så fin skiva, kolla ba! I övrigt är vårt nya hus nu fullproppat med våra saker, Åkes framtida rum är för tillfället ett förråd. Leif är och kör ett lass nu och jag sitter och kollar valvakan med en klump i magen. Detta val känns så tungt och mörkt och jag har ärligt talat inte orkat skriva något om det alls. Däremot pratar vi massor om det hemma så klart men det känns liksom som att jag knappt ens kan hitta ord när det kommer till detta. Att det på riktigt finns (många) människor som totalt struntar i typ allt jag(och mååånga andra) tycker är viktigt går inte sätta ord på. DET ÄR ORIMLIGT. Hur har ni resonerat kring detta val? Var det svårt att bestämma? Hur känner ni inför framtiden? Berätta gärna, så intressant att höra andras tankar! Jag avslutar med en bild av huset, så att min klump i magen får sällskap av lite bomull. P.S. Har även bomull i hjärnan, därför kan detta inlägg möjligtvis vara lite förrvirrat.
