Halllåååååå? Är det någon kvaaaaar häääääär? Alltså, detta liv jag lever nu är inte på något vis hälsosamt och det har jag också märkt å det grövsta denna vecka. Min sista semestervecka ("semester") går inte till historien som den bästa i mitt liv direkt. Eftersom vi ska vara ute ur vårt hus den 14/9 och det innan dess ska städas och trixas med, är nästa helg lite av det datum vi har satt som det slutgiltiga. Då ska det mesta vara ute/flyttat/slängt med andra ord. Detta innebär att jag på många sätt helt släppt det "nya" huset den här veckan och bara fokuserat på att försöka få någon sorts övergripande bild på vad vi har att arbeta med här hemma. OCH DET ÄR MYCKET. Ju mer jag letar, desto mer hittar jag som måste rensas och packas. Att vi på det haft två förkylda barn som inte sovit det minsta bra och att jag, för första gången sedan jag började medicinera, haft en hemsk pms-svacka, har inte hjälpt till det minsta. INTE. DET. MINSTA. All energi bara dog. Igår hade jag migrän hela dagen, vilket inte barnen brydde sig nämnvärt mycket om. Vi kunde knappt lämna huset då vår barnvagn så klart skulle få punktering just då och det var helt enkelt bara totalt kaos. Att sitta och bara se allt som måste göras och inte ha varken tid eller ork att göra något, det gör så klart att den inre stressen bara eskalerar. Samtidigt fortsätter så klart huset ta form, elektrikern har jobbat hårt i veckan och vi kommer mest troligt få in värme och vatten under den kommande, samma sak med vitvaror. Under veckan som kommer ska också Åke skolas in på förskola och det känns både bra och otroligt jobbigt. Han har ju varit hemma så länge, det känns helt galet att han ska vara borta två dagar i veckan helt plötsligt? Samtidigt kommer det så klart vara bra för honom, den här tiden när vi irrar omkring som galningar har ju inte varit direkt utvecklande för honom (endast för hans skärmtid). PLUS att jag på måndag börjar mitt nya jobb! Det är såååÅÅååÅå mycket bara! Däremot känns det så fantastiskt att börja jobba och få komma hem med ny energi. Att vara hemma allihopa mitt i flytt- och renoveringskaos är rätt gnagande på en familj. Vi trampar bara runt i samma hjulspår, försöker hitta lösningar och kämpar mot uselt samvete hela tiden. Dels mot barnen, som hamnar lite i kläm och dels mot alla som vi måste be om hjälp från. Barnvakter, flytthjälpare och släputlånare. Alla blir indragna i det här och just nu känns det lite som att det aldrig kommer att ta slut fastän det känns lite ljusare efter idag. Energin återkom nämligen och jag ägnade ett gäng timmar åt att rensa ur garderober, badrumsskåp och massa annat som tar massa tid. Vi har kört ut några lass med både möbler och lådor och har tänkt försöka köra lite mer under veckan som kommer, så att det inte är alltför mycket nästa helg. Imorgon har vi dessutom barnvakt på dagen och då ska vi hänge oss! I och med att jag tydligen bara kan fokusera på en sak har jag knappt haft lust att åka ut till Svarttjärn men för varje liten kartong som packas ihop känns det lättare att andas och som att det kanske kan gå ändå. Något som däremot så klart får lida, förutom vänner, barn, familj och vi då, är bloggen. Det är inte ens något jag har dåligt samvete för, det orkar jag liksom inte. Försöker uppdatera mer på Instagram, så följ mig där om ni vill hänga med mer frekvent, annars kommer det mest troligt en husuppdatering här inom kort ändå! SÅ, nu har jag fått gnälla av mig lite och då känns allt i vanlig ordning lite bättre. Att gnälla = livet. Påminn mig om att ALDRIG MER FLYTTA, okej?
