Först vill jag tacka er alla som varit så fina och delat med er av era känslor i förra inlägget. Fint att vi inte är ensamma! ❤️ Jag vill också säga att jag kände exakt så här innan vi hade fått Gry också, så till er som säger att ni "bara" har ett barn, det spelar ingen roll. Däremot tror jag det är vanligt att inse i efterhand att man borde uppskattat tiden med "bara" ett barn mer innan det kom syskon men det är OMÖJLIGT att inse det då. Igår var första dagen och den gick ändå rätt smärtfritt fram tills middagstid, då allas tålamod tog slut samtidigt. Åkes mage var helt trasig hela dagen och han vägrade äta annat än mackor och banan. Gry åt en miljard vindruvor och blev även hon lös i magen, så jag panikandades hela natten för jag var helt säker på att hon skulle kräkas. Läggningen var ett rent helvete. Ingen ville sova, fick till slut ner Gry vid 21 och Åke den lille stackaren grät sig till sömns vid 22.30. Han vaknade sedan upp och grät flera gånger under natten och vaknade för dagen halv sex, så det blir en låååÅååÅång dag. Misstänker att han har ganska ont i magen efter allt den utsatts för. Idag är målet att försöka ta oss utomhus en stund, fem minuter räcker. I övrigt har jag inga mål förutom att bara låta tiden gå och serva barnen allt de vill ha. Hoppas på mindre risiga kistor också, mina händer är helt uttorkade av allt tvättande. Håller på att sammanställa en lista med alla (sååå många!) tips jag fick på Instagram om hur man lättare klarar av dagar ensam med barn.
