Jag får ofta frågan, både här på bloggen och på Instagram, vad jag egentligen jobbar med. Jag tänkte ägna detta inlägg åt just det, jobb. Jag vill berätta om det jag gör på dagarna men också om det jag till stor del drömmer om och försöka klura ut hur jag ska nå det. NÅVÄL, mitt jobb! Jag jobbar ju på det som i Burträsk är känt som "Järnaffär'n" men som heter Burträsk Järn & Färg eller Bolist Burträsk. Vi är alltså en butik som är en sån där klassisk järnhandel där du kan hitta skruvmejslar, brädor och färg. Vi har också typ allt annat du kan tänka dig, typ tvättmedel, krokar, fönstertvättar, vaxdukar, fiskeprylar, blomjord, hushållsmaskiner och typ en triljard saker till. Dessutom har vi också en inredningsavdelning, som just nu är i full färd med att flyttas från en ände av butiken till den andra och ska alltså byggas HELT NY! Min kollega Åsa är ansvarig för den men hon låter mig hänga med på många hörn, jag fick ju till exempel åka på Formex i januari, där vi köpte in massa fint som nu står i spännande pallar i vår nya avdelning och väntar på att packas upp. Vi har även precis byggt en helt ny färgavdelning, där jag är ansvarig. Vi har färg och allt man kan tänkas behöva till det, plus kakel, klinker, lister och annat fint. Det är så himla kul att få hänga där, då jag känner mig rätt trygg med färg ändå, fastän detta är det tredje märket jag jobbar med på tre år och det så klart är en hel del nytt att lära sig. Sociala medier och marknadsföring för företaget har också landat på mitt bord, något jag jobbar hårt på att försöka få grepp om. Förutom det är jag en av dem som ser till att vi har allt hemma i butiken som kommer från det enorma Bolist-lagret som ligger nere i Skåne (tror jag?). Det handlar om tusentals artiklar och det beställs två gånger i veckan. Man kan tro att vi i lilla Burträsk är en sömnig butik men ICKET. Under de senare åren har företaget ökat å det grövsta i omsättning och vi har anställda byggsäljare som sitter hela dagarna och jagar stora kunder som vill köpa saker från oss. Det är på GÅNG, det känns kul att få vara med på denna resa! Ja ni hör ju, jag älskar mitt jobb! Har blivit emottagen med öppna armar, fått mycket ansvar ganska snabbt och även en fast tjänst nu alldeles nyligen. Trots att jag älskar det jag gör på dagarna innebär det inte att jag har andra drömmar OCKSÅ. Och drömmarna är ju just det här, att blogga. Att få leva på och med det, i alla falla till en liten del. Jag vill kunna satsa på blogg och Instagram, jag vill köra på och öka! Jag är så peppad men känner mig lite som Askungen, som inte hinner. Så många gånger dagligen kommer jag på saker jag vill skriva, jag saknar att få häva ur mig mer än massa ytligt tjafs, men datorn ligger ofta på hyllan eftersom det som sagt inte finns tid. TÄNK att få jobba en dag i veckan med detta i alla fall? Det vore en dröm. Hur ska jag få till det? Jag sitter ju liksom lite fast, för att kunna lyckas måste jag ju satsa och för att satsa krävs tid jag inte har tid eller råd att ta mig för. Att dessutom försöka komma någonstans när man bor där jag bor, det är inte helt lätt. Det finns liksom inget nätverk, jag kan inte gå på några events som jag blir bjuden till och jag upplever att jag inte verkar så attraktiv hos företag. Jag tror tyvärr att många företag inte ser förbi de stora städerna, utan att veta hur fina läsare och följare vi här uppe i Norrland har. Jag VET att jag är en person att investera i, att jag har mycket att ge men i stället ser jag hur personer kör förbi mig gång på gång, och hur andra med mindre följare/läsare kan tjäna pengar på det de gör och inte jag. Självklart måste jag ju lägga ner en del jobb för att komma någonstans och det har jag gjort. Fyra år har jag bloggat och det har jag ändå gjort bra (förutom sista tiden utan internet). Men jag ska försöka ta mig tid att klura ut hur jag vill jobba med detta framöver, för att det fortfarande ska vara kul MEN att samtidigt kunna komma med något unikt. Jag vill liksom inte bara kasta bort allt jag jobbat för dessa år, jag känner lite att jag sitter på något stort, om jag får vara lite kaxig. SÅ, jag ska försöka klottra ner lite riktlinjer, fundera och prioritera och se vad jag kan göra för komma fram till någon lösning. Oj, vad jag öser ur mig nu men jag vill liksom dela med mig till er hur jag tänker. Hoppas ni hänger med och förstår lite vad som pågår i min hjärna. Med detta sagt känner jag att jag är ÄNNU mer peppad på detta! HÄR SKA INFLUERAS, hehehe. Nä, jag har inte som mål att bli nästa Underbara Clara men jag vill fortsätta vara Elisabeth Lindroth tillsammans med mina härliga följare. Ett så underbart gäng, som jag absolut inte vill förlora! Omotiverad bild från en av alla oändliga vabb-dagar, den när Gry ville cykla för evigt.
