Inlägget innehåller annonslänk Så var det barnvecka igen. Krasch, boom, bang, in i det andra livet, lägenheten och de små älskade barnen. Bitterljuvt, som typ allt i livet ju är? Har haft det rätt kämpigt den här veckan med att försöka sortera ut saker i mitt huvud. Det går sådär men jag kommer alltid till slutsatsen att jag ALLTID längtar framåt. Jag längtar absolut aldrig tillbaka och njuter 0% av där jag är nu, utan strävar framåt hela tiden. Visst, till viss del kan det kanske vara bra men varför går det liksom inte vara här och nu? Kommer man någonsin komma dit? Som vanligt känner jag mig tisdagslåg. Förra veckan saknade jag barnen, nu känner jag mig saknig efter min kille. Får många frågor om honom och jag fattar att ni vill veta saker! Vi gick på vår första dejt i november, han är så himla fin och jag är så förbaskat fnittrigt kär i honom. Mer än så tänker jag att det blir svårt att skriva om, eftersom jag vill låta det ta sin tid. Han har barn och andra viktiga i sitt liv som jag vill låta hållas borta och lära känna ordentligt själv först. Det kommer när det kommer! Nu ska jag försöka njuta av nuet och stunden och krypa ner mellan mina barn och läsa en bok som jag väntat på en mindre evighet! Den kom ut redan i helgen men på iBooks först idag. Läser alltid på telefonen sedan jag fick barn, så jäkla smidigt att slippa ha på lampor och bläddra med sidor som tydligen låter som flygplan med tanke på hur lätt barn plötsligt kan vakna. Hur som helst, boken heter Sen for jag hem och är del nummer tre av Karin Smirnoffs geniala böcker om Jana Kippo. Skrivna på ett sånt fantastiskt annorlunda vis och så jävla fängslande. Alla som är vid sina sinnens fulla bruk bör läsa dem alla och för att vara extra vänlig hittar ni dem genom att klicka på nedan länk (eller på iBooks eller liknande då så klart): HÄR HITTAR DU DEM! Hoppas ni mår bra!
