Dagen börjar tidigt och jag känner att jag skulle behöva några minuters sömn till. Det vet jag att jag inte kommer att få och huvudvärken börjar göra sig påmind. Ett barn drar iväg mig till köket för att fixa något att äta. Det andra ligger kvar i sängen och skriker för att jag gick därifrån. Lägger mig i sängen igen och biter ihop när barnet vill "känna på min mage", vilket är en typ av snutte. Det ska trampas med de små fötterna djuuuupt in i mitt lösa skinn och det är inte alltid jätteskönt. Andra barnet kommer till sängen igen med ett smörgåsrån som smular ner hela lakanet. Försöker säga till men gör honom i stället upprörd och får trösta. Han tvinnar mitt hår, som han gjort sedan han var bebis. Det är hans snutte. Ibland är det lite mysigt men oftast gör det mest bara ont men jag biter ihop. Vi kliver till sist upp. Humören är rätt låga hos alla, vi är trötta, lite hostiga och allmänt sura. Dagen fortsätter i lugnt mak, kombinerat med motgångar. Jag ligger i badet med en jättemysig unge när den lilla vrålar att hon har bajsat och jag får lämna värmen. Sedan vill hon bada och det blir bråk direkt. Jag hoppar ner mellan dem och får en blöt hand i mitt hår som söker tröst. Blir irriterad och rycker bort den. Vi leker, vi bråkar och vi pausar i soffan. Jag är så trött och huvudet värker men då behöver någon trygghet och magen måste fram. Den ska bökas med helt enkelt. Plötsligt känner jag en sjuk smärta i sidan när en vass, liten häl träffat något inre organ eller annat som gjorde väldigt ont och jag skriker till. Säger att nu har hon faktiskt haft min mage tillräckligt. Det blir afton. Bråk under middagslagning, bråk innan middagsätning och bråk efter middagen. Inget barn vill borsta tänderna, ingen vill sova och absolut ingen bryr sig om att deras mamma är helt slutkörd. Tänker att det blir nog ingen som somnar ikväll men tar ett djupt andetag och påbörjar projekt nattning. Det tar sin lilla tid men någonstans rinner dagen ur oss och vi ligger där och småfnissar, pratar och jag tänker på att dagen faktiskt var väldigt fin också. Och rätt som det är sover de. Det är tyst och fullkomligt kaos i lägenheten men där ligger de. En med en liten fot på min mage och i mitt hår har en hand trasslat in sig. Och allt är precis som det ska.
