Sex dagar över tiden hade gått. Dagen släpade sig fram, som alla andra övertidsdagar gör och fram mot eftermiddagen passade jag på att gå ut med Ralf innan Leif och Åke skulle komma hem från jobb och förskola. Jag hade skickat en handlingslista med allt som hör en sjujävla tacomiddag till precis innan Ralf och jag begav oss ut i kvarteret. Träffade de vanliga grannarna och beklagade mig som vanligt, sa att nej, idag blir det då rakt inget barn! Inga känningar och absolut ingen känsla av att det var på gång. Hann bara stänga ytterdörren hemma när jag kände första svaga värken. Då var klockan strax efter 16. Gjorde guacamole med ganska regelbundna värkar som sällskap, åt flera goda tacos för att ladda och satt på soffkanten och andades djupt och något ansträngt när Leif nattade Åke och avlösande barnvakt kom. En liten stund före midnatt föddes Gry, min allra bästa och allra sista förlossning någonsin. Nu har det gått tre år sedan den dagen och JISSES vad det hunnit hända mycket! Inte minst med min lilla, älskade, snälla, roliga och fantastiska unge. Så jävla glad för henne alltså! Igår hade vi ett litet kalas i Svarttjärn, gäller att hålla det litet i dessa tider. Plus att det är rätt skönt att passa på att göra saker enkla så länge barnet godtar det. Leif hade pyntat fint. Vi hade självklart köpt tårta och annat fikabröd. Varför baka när det finns så mycket gott redan?! Gry hade önskat sig tårta men ville egentligen helst ha glass i skål med chokladsås om vi ska vara ärliga. Sedan öppnades presenter! Hon fick Pippis häst, som alla sedan i tur och ordning skulle klappa. Så klart. Hon blev mycket nöjd över sin nya monster-bil samt paketpapperet med glass på pinne! Åke var så klart också med! Glad som en tok! Gry fick ett staffli! Hon ritade direkt Alfons med två munnar. Åke livsnjöt vidare. Katterna njöt också av att vara inne. Leif försöker tappert få dem att bli utekatter men de hänger mest bokstavligt talat på ytterdörren. Puh, det var tre intensiva första år med Gry det! Ser fram emot framtiden med henne men är ärligt talat lite skraj inför den allra närmsta framtiden. Hur tänker och känner ni? Corona-skräck? Bunkring? Vet inte alls hur jag ska tänka och tror att det är bristen på kontroll som gör att man känner sig lite svajig inombords just nu. Äsch, vi tvättar oss, hostar i armveck, stannar hemma om vi är sjuka och slutar köpa upp saker som andra har större behov av tycker jag. Vi kan börja där!
