Så blev det helg! Jag ska villigt erkänna att det här med att vara ensamstående förälder är relativt enkelt under veckorna när det är förskola och jobb, jämfört med en helt ledig helg. Missförstå mig rätt, jag älskar att hänga med barnen men två dygn helt lediga kräver en del av en ensam stackars förälder. Det blir mycket mer bråk, stress och planering. Efter en lugn fredagkväll och en i vanlig ordning alldeles för tidig lördagmorgon, var det så himla skönt att bara göra ingenting. Barnen fick dra omkring här hemma lite som de ville, bada om de ville, äta lite frukost när de ville och leka med vad de ville (finns väl begränsningar GIVETVIS men det blir inte lika snyggt i text). Så himla skönt med såna dagar när man vet att det inte är en hel dag, utan bara en förmiddag, då är det på något vis ännu lättare att njuta av det och inte bli helt galen av rastlöshet. Vid lunchtid hade jag nämligen i smyg packat ihop oss för att klara ett dygn och så gick vi ut i bilen. Med tanke på Åke är det väldigt svårt att säga alldeles för tidigt att vi ska åka bort, för då ställer han sig vid dörren och ger sig inte förrän vi faktiskt åker. Därför brukar jag försöka vara lite hemlighetsfull och avslöja att vi ska iväg typ tio minuter innan. Väl i bilen, efter en hel del bråk där syskonen ALLTID ska hata varandra extra mycket när mamman i svettig panik försöker packa det sista, ta på sig helst matchande men i alla fall två strumpor och hitta en bilnyckel, styrde vi kosan mot den stora staden. Försöker ofta åka bort mitt på dagen, Gry sover fortfarande ibland på dagarna och det är så klart bäst att den vilan inte blir för sen. Till slut var vi framme i Olles hus och efter att vi testat hänga där flera dagar under semestern, kändes det nu helt lugnt att sova över en natt. Är, som jag sagt innan och kommer säga mången gång, så JÄVLA stolt över Åke och vad han klarar. Helt otroligt barn är vad han är, som utmanar sig själv och överraskar oss alla gång på gång. Han känns helt cool och trygg hemma hos Olle nu och det är helt fantastiskt att se. Förhoppningsvis kan även den totalt överspända mamman börja slappna av snart också och inte känna ett behov av att valla sin flock konstant... Nu kanske ni undrar vad barnen tycker om Olle? Tänker att jag kan svara med en bild bara. En suddig, rörig men tydlig bild. Tack livet och alla i det för ännu en helg!
