Vilken dag! Jag började jobba 07 och måste då åka ungefär 6.15 hemifrån för att hinna lämna barnen, som nu går på två olika förskolor cirka 5 km från varandra. Bara för att jag idag började tidigt, valde båda barnen att sova tills jag tvingades väcka dem, något som aldrig händer, särskilt inte för morgonpigga Åke. Jobbade halva dagen och åkte sedan in till stan för första föreläsningen i basprogrammet som Leif och jag går nu. Intressant och mycket, som det alltid är, åkte jag hemåt efter tre timmar för att hämta barn, fixa middag och brotta ner dem i sängen. NU sover de och jag har hunnit yoga lite! Har insett att jag måste träna hemma uteslutande, med det liv jag har funkar liksom inget gymkort. Yoga är ju underbart och välbehövligt för min ömma och stela kropp och jag använder appen Yoga studio. Är liiiite less på den efter ett gäng år dock, någon som har något annat tips på yoga eller övrig träning som enkelt går göra hemifrån, hojta för guds skull till! Ni som följer mig på Instagram vet kanske att vi, efter drygt 12 år, för en vecka sedan lät Ralf somna in. Han hade fått knölar i magen och när han började visa tecken på att inte må bra, tog vi beslutet. Självklart fruktansvärt sorgligt och lite knepigt att förklara för en tre-och-ett-halv-åring som hela tiden frågar om farmors hund Ralf (han bodde där sista året och Gry minns inte att han bott hos oss). Leif har tacksamt nog tagit på sig uppgiften att berätta för Gry om hundhimlen och det verkar ha gått in, för i morse hade vi denna konversation i bilen på väg till förskolan: Gry: Ralf är i hundhimlen. Han är med morfar och farfar. (tittar upp genom bilrutan och pekar på sitt urgulliga vis genom att hålla hela handen i ansiktet) Mamma titta, jag ser morfar! Jag: Oj, så kul! Hur ser han ut då? Gry: Han ser vanlig ut. Barn är så himla enkla ibland, önskar hela tiden att jag kunde få vara mer som dem. Så krassa och enkla! Själv ska man analysera sönder saker, läsa in romaner mellan raderna och oroa sig för saker som eventuellt aldrig kommer hända. HERREGUD, sånt lur att bli vuxen!
