Först och främst, tack för träningstips, både här och på Insta! Testade yoga med Adriene nu ikväll och det kändes faktiskt riktigt bra! Jag skrev häromdagen att det ju faktiskt gått ett år sedan jag blev ensamstående. Vi flyttade inte isär förrän november men i september togs beslutet. HERREGUD, vad som hänt på ett år? Framför allt, klyschigt nog, i mig. För ett och ett halvt år sedan var jag själv hemma i tre dagar med barnen och höll på att förgås. För två år sedan kunde jag inte förstå hur ensamstående föräldrar klarade sig med livhanken i behåll. Nu är jag här. Som ni kanske märkt är jag inte så sugen på att skriva direkt jättemycket om barnen, särskilt inte deras mindre vackra sidor, men jag kan säga så här; när Gry slår Åke i huvudet med en Greta Gris-figur eller när Åke prompt ska dricka badvatten under det snabba badet precis innan läggning (vilket kommer innebära extra tidig morgon pga akut kissnödighet), då kan jag känna att jag skulle vilja ha någon som snabbt kunde byta av mig. Samtidigt är det så jävla häftigt, svårt och insiktsfullt att inte ha någon avbytare. Att man tvingas vara själv och ensam och bara klara det. Ärligt talat hade jag USELT självförtroende som förälder innan separationen, la all ära och alla hyllningar till Leif, som alltid tyckts vara så naturlig i sin föräldraroll. Trodde faktiskt inte att jag skulle klara det här men JAG GÖR JU DET. Visserligen går det upp och ner mer för mig, något jag nu vet beror på att jag är den som flyttat och tvingats skapa 100% nya rutiner på ett helt nytt ställe. Och det kan jag också slås av till och från, att jag liksom byggt upp ett eget hem från typ ingenting, på mindre än ett år? Hade ett tomt skafferi, inget skohorn, ingen skurhink, inget durkslag och inget köksbord. Nu har jag ett hem där mina barn är trygga och vill vara. Nä, allt är bara så himla häftigt egentligen. Kanske är det mitt namaste-sinne efter all yoga som snackar nu, MEN LÅT DET VARA SÅ DÅ. Jag är bra, jag är en bra mamma. Känner mig faktiskt helt jävla urstark och tänker samtidigt att det bara ska bli bättre. Fint! Nu är klockan snart nio och det är hög tid för urmodern att gå och sova, för morgonen kan starta mellan 3.30-6.00. GODNATT!
