Jag har insett ett gäng grejer om mig själv som ändå gjort livet lite enklare. Det kan vara en del av mitt försök till att tänka positivt eller mina upprepade misslyckanden när det kommer till att försöka mig på saker som jag egentligen absolut inte vill hålla på med. Jag tänkte dela med mig av dessa, alla punkter får även en egen poster! Jag är ingen pysslare. Flera gånger har jag stressat upp mig över alla julpynt, ljusstakar och vimplar som läggs ut på internet och fått extremt dåligt samvete över att jag BORDE göra mer sånt. NEJ, jag pysslar inte. Inga scrapbooks, fotoalbum eller mitt-första-år-bok har fyllts i sedan Åke kom och jag är ändå en bra mamma! Den här punkten tar emot att erkänna eftersom det är något jag inte vill prata om egentligen. MEN trots mina ihärdiga försök att strunta i mitt och andras utseende, så kommer det dagar när jag känner mig extremt ful och, JA tjock? Jag är inte alls tjock men efter en graviditet hänger det liksom mer över diverse kanter och det förknippas (skadat beteende från dagens samhälle) med att vara tjock. Vissa jeans som jag kunde ha förr sitter åt i midjan nu men är lösa i rumpan, innan var det tvärtom till exempel. Varje gång jag trycker mig ner i lite tighta plagg känner jag mig obekväm och "fel" och en dag insåg jag det! JAG SKA INTE HA SÅ JÄVLA TIGHTA KLÄDER LÄNGRE! Dessutom har jag kastat alla plagg som aldrig någonsin passat men som jag tänkt att jag någon gång kommer att passa i eftersom mina höfter en dag kanske blir mindre? Höfterna ba: HALLÅ ELISABETH, VI ÄR EN DEL AV DITT SKELETT OCH KOMMER ALLTID FINNAS! Jag behöver inte umgås med personer som får mig att må dåligt. Det kan tyckas helt jäkla solklart men det är det inte. På sista tiden har jag lyckats identifiera precis den känslan som infinner sig när jag inte känner mig "rätt" och har valt att helt enkelt undvika situationer för att slippa känna så! Svårt men enkelt!
