Det här är ett utdrag ur ännu ett inlägg som handlar om att det allra viktigaste för oss kvinnor är att se bra ut. För vår egen skull OCH för andra. Den viljan får ju inte bara försvinna, det gör ONT I SJÄLEN?! Jenny och jag pratar om det här också i veckans avsnitt av podcasten men jag kan liksom inte släppa det. Jag blir så trött. Inte bara på Claudia, som skrivit inlägget, utan alla människor som dag efter dag ska hetsa så inihelvete över utseenden! Så ledsen över att GE UPP ska vara synonymt med att klä sig bekvämt? Så ledsen över att kvinna efter kvinna, som jag uppfattat som jävligt vettiga, ska prata och skriva om hur man kommer TILLBAKA efter en graviditet. Hur lång tid det tog att komma TILLBAKA. Hur man gjorde för att komma TILLBAKA. I ett samhälle som hela tiden strävar framåt, där vi aldrig är nöjda och alltid vill ha mer, varför ska vi längta tillbaka när det kommer till våra kroppar? Sitter vi och funderar på hur vi ska åka tillbaka i tiden till när vi var tonåringar också? NEJ, det finns inget tillbaka! Hur vi än väljer att leva under och efter en graviditet, så måste vi inse att de personerna vi var innan inte kommer tillbaka. Vi kommer nämligen fortsätta vara föräldrar även om kroppen ska skulpteras till mint condition igen. Det som gör ont i min själ när jag gång på gång får dessa hetsord kastade i mitt ansikte är att det hela tiden mellan raderna står att vi inte duger. Att vi aldrig duger. Vi skapar LIV i våra kroppar men direkt liven är födda ska kroppen gömmas, plågas och klämmas in i piffiga plagg. För visst MÅR VI SÅÅÅÅÅ MYCKET BÄTTRE DÅ? Det som gör ont i min själ är att det är okej att prata om våra kroppar som att de vore julgranar, som ska pyntas för andras skull. För att det ska bli trivsamt och fint att titta på. För tänk så ont folk får i ögonen om man (HEMSKA TANKE) har trosor som skär in i rumpan under ett par byxor!!!!!!!!!!!!! Kan inte ens förstå hur dåligt jag skulle må då. Nej, på med trosor med osynliga sömmar, och köp nya (ja, du ska ju så klart ha råd att uppdatera hela din garderob också) kläder som döljer troskanten OM den ändå på något vis skulle få för sig att synas. Ha inte en tunn BH som bara är som en extra hud över brösten, de hjälper ju inte! Och till sist, en löst sittande munkjacka?! HERREGUD, så fult! Tänk på dig själv, hur bra MÅR du av att klä dig så bekvämt?! Jag orkar inte att vi tjugohundrafemton, fortfarande ska stampa här. Att vi kvinnor ska vara till lags hela jävla tiden. Att vi ska intala oss att vårt mående sitter i hur vi ser ut och hur vi klär oss. Ska vi inte fokusera på att alla ska få plats att skapa sig själva? Att våra kroppar är våra och att våra själar ska må bra för VÅR skull. VI SKAPAR LIV. Vi är ascoola, helt jävla bäst och får klä oss HUR FAN VI VILL. Om vi bara får släppa all press kring våra utseenden kanske vi kan få ro till att fundera över hur vi egentligen mår och varför vi inte kan acceptera att tiden går framåt och inte bakåt. Det finns inget tillbaka, det finns bara framåt och det är dit vi ska. Låt oss få må bra där.
